Det här med offentliga toaletter är alltid lite roligt. Ni vet själva hur det är att komma in efter någon som precis lagt en riktig rökare och ni bara ska pinka lite. När ni sen går ut är lukten kvar och nästa person är på tur. Det där lite pinsamma tränger sig på, för man vet att man kommer bli lite beskylld över lukten.

En liknande sak hände mig idag. Stod och väntade på min tur utanför en av toaletterna på skolans område, och ut kom en tjej. Hon mötte mig med blicken och sa "Det är inte jättefräscht därinne." Jag svarade med ett litet enkelt "Nehee" och gick in. På vägen in hann jag fundera över vad jag skulle mötas av för snusk, eftersom hon sa "därinne". Jag låste dörren bakom mig och tittade förundrat över det faktiskt rena området jag precis beträtt. Det låg lite papper på golvet, men i övrigt såg det ut som det brukar göra på skolans toaletter. Inte luktade det direkt konstigt heller.

Det var när jag öppnade toalocket som jag "förvasades" över det där som var så väldans inte-jättefräscht. Herregud, tänkte jag. Det var ju bara lite bromsspår i botten. Det är väl inget jätteofräscht med lite bromsspår, eller?

Nej det var en avledningsmanöver för att jag inte skulle tro att det var hon som gjort spåren. Hon var ju nummer två in och tvingas möta någon i dörren som kan tro att det är hon som gjort dem, och därför måste hon påtala att det inte är hon som är den skyldige.

Lite lustigt, inte sant? Känner ni igen er? =)

Igår passerade ytterligare en dag i mitt liv. Jag har ett rätt bra liv ändå.

Jag berördes inte nämnvärt i måndags när jag träffade på ett lik, men igår berördes jag kraftigt. Det var för poliserna inget märkvärdigt, för de har varit med om det så många gånger, och det märktes. Jag var med i arresten när de tog hand om en kraftigt berusad gammal man. Han var hemlös och sliten. Han var ett år äldre än min pappa men han har levt ett helt annorlunda liv. Han var ledsen, och grät lite.

Av någon anledning berördes jag väldigt av honom. Innerst inne ville jag nog bara sätta mig bredvid honom och ge honom en kram. Undrar när han fick en kram senast? Helt utlämnad till sitt eget öde, där ingen vill ha med honom att göra. Det är inte alltid lätt att vara polis, det är ju något som är sant.

Nog för att jag sitter ensam och utan julmat i jul, men jag har ändå fått sprida julens glädje.

Jag var på väg ner till centrum för att handla lite, när jag stöter på kvarterets knäppgök Benny. Han är en äldre herre med rullator som svamlar och svär så fort man ser honom. Som vanligt väntade han på färdtjänsten och bad om hjälp för att de inte hade kommit. Men taxin stod längre bort och väntade så jag gick dit och hämtade taxin. Taxichauffören han var inte på något julhumör inte utan svor och hade sig.

När han kom fram till Benny så svor Benny lika mycket. Taxichauffören, han blev "så satans förbannad" som han så fint uttryckte sig. Jag gick fram till Benny så sa jag till honom, som så många gånger tidigare att han inte ska svära så mycket. "Nej" svarade han då.

Hur som helst hjälpte jag taxichauffören att stänga bomen igen och jag fick honom faktiskt till att le och önska en trevlig dag. Jag gjorde en god gärning och fick folk att bli glada. Min dag var där gjord, och jag fick både ta del av och sprida lite julglädje.

Det är det som julen handlar om!

I dag har kistan varit lite knarrigare än vad den borde vara. Att analysera varför var inte så jättesvårt.

Jag hittade ett litet gäng med korvar i frysen. De låg fint inpackade i en plastpåse när jag tog ut dem och la i kylskåpet. Tror det var någon dag sedan. Igår behövde jag laga mat lite snabbt, så jag bestämde mig för att göra något med korvarna. Trots deras lite bleka färg (smakade lite på en och den var ju inte så äcklig) så slängde jag dem i stekpannan för att sedan röra ner tillsammans med en burk vita bönor.

För att verkligen konstatera om det var korven som gjorde kistan taskig, åt jag upp det sista nu ikväll. Ja vad gör man inte när man inte har pengar till att köpa god och fräsch mat som alltid har flera dagar kvar på sitt bäst före datum? Jag har ju dessutom fått en het elräkning på 855 kronor som ska betalas den här månaden. Just den här månaden då man får som max 5900 kronor av CSN.

Vilken tur jag har, att det inte är olagligt att sälja sin kropp för "tillfälliga sexuella relationer". Fancy a shag, any one?

Eftersom jag inte hade några böcker att läsa till imorrn, så fick jag använda tiden till något helt annat. Jo jag pluggade faktiskt en del juridik inför tentan på fredag, och gjorde lite hemmagymning innan kvällsmaten. Efter maten såg jag till att diska undan allt jag slarvat med att diska under förra veckan. Skönt att få det gjort. Sen tog jag mig an något jag haft i tankarna länge.

Jag rensade kylskåpet. Bort med allt som gått ut. En sak borde jag inte ens haft med när jag flyttade till Stockholm. När flyttade jag till hit? Juli 2007, när gick datumet ut? Ojojoj, maj 2007... Ööhhhmm... En till - Innan utgången av 2006!? Ja men det är ju inte en dag för sent då!

Se min fina samling!

skrev jag om för ett tag sen. I maj närmare sagt. Då när det var uppe på tapeten att det skulle bli olagligt att inte anställa folk för att de var för fula.
Nu har det kommit en spännande kommentar om det.

Er teorin är alltså att en oattraktiv person inte klarar av kundkontakt på ett bra sätt..

Låter lite grann som att "vi på företaget bryr oss inte om hur du ser ut, men våra kunder gör det.."

Rent skitsnack det där. Faktum är (jag vet ju jag som ser ut som stryk) att klar majoritet av människorna är otroligt toleranta och handlar gärna av fula bara de är trevliga och hela o rena, schyssta kläder etc.

Däremot ni här på bloggen verkar vara fruktansvärt naiva och kanske t.o.m. intoleranta.

Hälsningar från en lite upprörd
Bill Gates

Naiv vill jag inte påstå att jag är, men intolerant! Jag är även ytlig, pessimistisk och ibland elak.

I dagens pappersupplaga av Metro kan man läsa om en matvarubutik i Wien, Österrike, som endast säljer mat till fattiga. Maten är skänkt från andra matvarubutiker som inte kan sälja varorna, på grund av felmärkning eller annat som gör den defekt. Sedan säljs varorna till kraftigt sänkta priser, men endast till de som är fattiga. Vilka är då de fattiga? Jo de som har en månadsinkomst under 800 euro.

Det här är en fantastisk idé som borde anammas även här i Sverige. För behovet finns verkligen.

Men den här artikeln fångade även min uppmärksamhet på ett annat sätt. Artikeln talar om att en fattig har en månadsinkomst på under 8000 kronor. Det innebär att vi har en hel del fattiga människor här i landet, och jag är en av dem. Visst har man sagt att man är fattig som en kyrkråtta, eller att man är en fattig student, men man har ju inte menat det som att man är "fattig" per se.

Fattig har för mig haft en helt annan innebörd förut. En hemlös är för mig en fattig människa bland annat. Wikipedia.org
säger så här om fattigdom: "Gränsen för fattigdom är enligt FN den inkomstnivå som kan anses som minimum för att försörja en familj med mat, bostad, kläder, medicinska behov och så vidare." Så enligt FN är jag inte fattig alltså, och det känns ju verkligen som en tröst *litet inslag av ironi*.

Sen har vi det som kallas för existensminimum som enligt wikipedian är det "belopp som en person måste ha för att uppnå skälig levnadsnivå". 2006 var det beloppet "drygt" 4000 kronor och då ska hyra för boende inte räknas in. Så 4000 kronor ska man klara sig på för att leva på existensminimum. Uppfyller jag kraven för någon som lever på existensminimum? Vi kollar!

Total inkomst - 7495 kronor (CSN)
Hyra - 3144 kronor
Kvar att leva på - 4351 kronor

Jag har alltså "drygt" 4000 kronor att leva på varje månad, vilket "borde" innebära att jag lever på existensminimum... Existensminimum räknas tydligen inte som "riktigt fattigdom" här i Sverige. Men ändå känner jag mig nu fattigare än igår.

För att inte förstöra en annars så fin dag så måste jag ju gnälla och klaga lite. Det hör liksom till.

Gnäll 1 - Hemvägen
Det var fullt som vanligt, trots att det var hyfsat tidigt. Folk snubblar över en när de ska in eller ut. Tyvärr hamnade jag ju i en vagn med ungar, små ungar. En stor dubbelvagn hade mamman till de små "änglarna" klämt in också. "Änglarna" var fallna änglar, precis som Lucifer och förde ett helvetes oväsen. Ska jag verkligen behöva spela musik för fulla muggar för att få en trevlig hemresa?

Gnäll 2 - Försäkringar
Jag har fått en faktura på en gruppförsäkring via SEKO, från Folksam. Jag är inte med i SEKO längre, och borde alltså inte ha den här försäkringen. Folksam har alltså förärats med ett mail.

Gnäll 3 - Kallt
Det är kallt i lägenheten! Har inte ens 19 grader. Har legat mellan 18.5 och 18.9. Väsbyhem föräras också med ett mail!

Gnäll 4 - Pank
Jag är pank helt enkelt!

Gnäll 5 - Blä!
Väsbyhem får inget mail alls, för jag kommer inte åt deras felanmälan! *suck* Jag får väl frysa helt enkelt (för ringa är ju dyrt och trist, och att gå dit orkar jag inte).

Att reflektera över saker som man ser, hör och upplever är både intressant och utvecklande. Under de närmsta åren kommer jag att lära mig otroligt mycket, vara med om desto mer och ha massor att reflektera över. Ju mer jag lär mig, desto mer saker uppmärksammar jag, och desto mer reflekterar jag.

Det var dags att raka bort den långa skäggstubben. Direkt efter att jag kom hem från skolan ställde jag mig i badrummet och tog tag i det jag skjutit på ett par dagar för länge. Grannfrun bråkar med sin sambo. Sambon som för någon månad sedan hade sönder en glasruta i entrédörren.

Jag började genast fundera på vad som startat bråket, och hur det kommer att sluta. Kommer det sluta i slagsmål, eller kommer det att sluta väl. Kommer det sluta med att jag får ringa polisen. Den här gången slutade det bra, men vem vet hur det blir nästa gång.

Imorgon har vi handledarsamtal i skolan. Där ska vi ta upp reflektioner som har en direkt anknytning till skolan eller vårt framtida yrke. Jag har aldrig svårt för att komma på något.

Sjukdom är det som alltid har hållit beståndet i schack, och det gäller inom alla djurslag. Utöver sjukdom så finns det nästan alltid någon som ligger högre i näringskedjan, som kommer att äta upp dig. Människan är mer eller mindre alla djurs fiende.

Min syster är att tacka för det här djupa inlägget som komma skall. Hon frågade mig varför jag inte stödjer Rosa Bandet, när cancer ligger i släkten. Och hon ska få ett svar. Ett svar så djupt, men kanske för många stötande.

Själv anser jag att döden, precis som födseln, är en del av vår natur. Vi ska alla den vägen vandra, vissa tidigt andra sent, vissa för en lugn väg, medan andra får en tuff väg. När min tid är kommen, så är den kommen. Jag vill inte vara uppkopplad till en massa maskiner som håller mig vid liv, eller får massa mediciner som fördröjer min resa till slutstation. Jag omfamnar då hellre mitt öde och dör så som ödet förutbestämt.

När en djurstam blir för stor drabbas den av sjukdom och ett antal djur av stammen dör. Helt naturligt. Om naturen däremot inte anser att stammen är för står drabbas den inte av sjukdomar och den får fortsätta att växa. När människan däremot anser att en djurstam blivit för står så skjuter vi av den. När människostammen blivit för stor drabbas den av sjukdom och börjar dö - människan botar sjukdomen!

Och människan fortsätter att öka i antal, och fortsätter därmed att utarma jordens resurser. Det finns inget som stoppar mänsklighetens framfart, för alla sjukdomar som dyker upp hittar vi sätt att bromsa eller stoppa. Cancer kan vi till stor del bota idag. 1979 dök HIV upp för första gången, och idag finns det mycket effektiva sätt att bromsa sjukdomen och fortsätta leva i många årtionden till. Vi har nog snart besegrat denna fiende också.

Människan behöver sjukdomar som tar livet av oss. Sorgligt men sant. Enligt WWF Living Planet Report 2006 (sidan 20) kommer vi redan 2050 att behöva ytterligare ett jordklot att befolka bara för att hålla människan vid liv. VI förbrukar jordens resurser alldeles för fort, och vi ökar mer än vad vi dör av. VI går alltså inte jämt upp med den naturliga cirkeln.

För att få ett litet hum om hur mycket resurser vi utnyttjar kan du fundera på en sak nästa gång du besöker en livsmedelsaffär. Gå in i mejeriavdelningen och titta på hur mycket ägg det finns staplat där. Sen tänker du på hur många livsmedelsaffärer det finns på just din ort. Nu har det blivit ganska många ägg va? Tänk då på hur mycket ägg det står runt om i hela Sverige. Och Sverige är nog inte det enda land som har ägg i mejerihyllorna.

Det är lätt att se till det lilla man själv förbrukar. Men tänk på helheten.

Vad händer när vi inte har några fler sjukdomar att dö i? Vi behöver sjukdomar för att hålla beståndet nere. Vi kan ju inte börja skjuta av stammen direkt.

Stöd inte Rosa Bandet - STÖD VÄRLDSNATURFONDEN!

Det här var i måndags. Jag var på väg till Kronobergsbadet på kvällen för att simträna inför livräddningsprovet vi ska ha om några veckor. Vi hade tidigare varit hos en klasskamrat och pluggat och jag hade en timme att fördriva. Tiden fördriver jag på T-centralen. Och snacka om att fördriva tid, för jag driver verkligen bara omkring.

Jag står och observerar människor och deras beteenden. Jag observerar även den stora tavlan med ankommande och avgående tåg, helt i onödan, men jag har inte så mycket annat för mig. Tele2 har en jättestor monter med massa säljare som hugger tag i folk och frågar om de ringer med Tele2. Hmm, det här måste jag testa. Jag går förbi ett par gånger utan att någon säljare hugger mig, men till slut är det en kille som frågar mig.

Visserligen ringer jag med Tele2 redan idag, och har gjort sedan -97 (fast då var det Comviq), men det hade ju inte varit roligt att berätta det. När jag säger att jag inte ringer med Tele2 frågar han "Är du säker?". Vad är det för fråga egentligen? Klart som tusan att jag borde veta det! Sen att jag ljög, det hör ju inte hit. Hur som helst, han försöker kränga på mig nåt, men jag är ganska ovillig och går vidare. I alla fall fem minuter som gick bort där.

Jag har inte ätit kvällsmat och nåt är jag sugen på. Det får bli en korv på Pressbyrån. I kassan står en tjej som frågar precis alla om de vill stödja Rosa Bandet, för det kostar bara tjugo kronor. Kvinnan precis före mig går med på det så länge hon slipper att ta med sig själva bandet. Fine, då kan hon ju sälja bandet en gång till. Nu är det min tur i kassan...

"Vill du stödja rosa bandet, det kostar bara tjugo kronor?"
"Absoluut inte..."
Tjejen var så illa kvick att reagera på mitt "absolut" att hon sträckte sig för att plocka ett band. Men hon blev lite chockad av att det kom ett "inte" på slutet.
"Nähää, varför inte då?"
"För jag har inga bröst att få cancer i!"
"Män kan också få cancer i brösten..." och här får jag en lektion i att bröstcancer minsann drabbar var sjunde man eller nåt sånt. Är det inte lite dumt att ifrågasätta och läxa upp mig? I efterhand har jag kommit på vad jag ska svara nästa gång någon frågar om jag vill stödja Rosa Bandet.

"Nej tack, jag har högkostnadskort!"


En bild på tavlan på T-centralen, den måndagen jag stod där.




p.s
Jag kommer aldrig stödja cancerforskningen.
d.s

Alla har vi väl olika syn på vad som är en bra start på dagen, eller? Efter att du läst det här, tala gärna om för mig om det var en bra start eller inte.

Mina dagar brukar inte börja för ens jag sitter på pendeltåget. Idag var just en sån dag. Jag skulle in till city för att besöka butiken Terräng för att köpa ett par nya kängor. Klockan var 09.13 när jag klev på pendeltåget. Och som vanligt hamnar jag på de bästa av ställena.

Snett framför mig, några säten ifrån, sitter två unga grabbar och lyssnar på musik från en mobiltelefon. Någon form utav hip-hop skrålar ur mobilen. Bredvid mig, på andra sidan gången, sitter två lite äldre grabbar och försöker överrösta hip-hopen med lite klassisk hårdrock. Folk är nämvärt besvärade av situationen. Till råga på allt så står det två mammor med sina skrikande barn bakom ryggen på mig.

Men det blir ju bara bättre. In kommer spanjoren med sitt väldigt konstiga stränginstrument som han slår på med två lika konstiga pinnar. Musiken från mobilerna blir allt högre för att kunna överrösta spanjoren. Jag önskar att jag inte glömt min MP3-spelare hemma.

Nåja allt blir lite lugnare. Morsorna går av med sina skrikande ungar, spanjoren har slutat spela och kliver av han med. Nu är det bara hårdrocken jag hör. Men det dröjer inte länge innan "friden" störs igen. Den här gången har det hoppat på en kille med dragspel som ställer sig och spelar i vagnen. Hurra va kul. Som tur är så blir han inte kvar länge utan hoppar av vid nästa station.

Tillslut är jag framme på centralen och kan gå och köpa mig ett par nya kängor! Det blev ett litet dyrare par än räknat, men förhoppningsvis var det värt det.

Strök runt på DN.se för att leta spännande nyheter att läsa. Istället hittade jag en webbundersökning som jag bara var tvungen att prova. Jag tycker det är kul med undersökningar som förklarar för mig vem jag är. Precis som alla andra undersökningar bestod denna av ett antal frågor som jag varade ärligt på, vilket jag brukar göra.

Den här talade om för mig att jag lider av barnfobi, och "...gör vad du kan för att undvika de snoriga små varelserna,". Det är ingen lång förklaring jag får men det hela avslutas med "Förhoppningsvis har du inga barn själv.".

Nej jag har ju faktiskt inte det och frågan är om jag någonsin kommer få några. Min syster kommer garva ihjäl sig och antagligen säga något i stil med "vad var det jag sa!". Det här kommer hon använda i den anmälan till socialtjänsten hon kommer att skicka den dagen jag berättar att jag avlat avkomma till världen. Om det nu någonsin kommer att hända.

Men jag vet inte om ja vill kalla det för en fobi. Visst jag tycker inte om barn så jättemycket. De stökar, skriker, skiter och gör så att man inte kan sova eller få lugn och ro. De ålar sig när man håller i dem. Jag är rädd att jag ska tappa dem eller råka bryta nacken av dem bara för att jag inte håller i huvudet på dem. Jag gillar det inte helt enkelt. Men det är väl inte en fobi bara för det?

Gillar du barn, eller slipper du dem helst?

Pendeltåg... Ah dessa pendeltåg... Och denna barnvagsmaffia som bara måste vara överallt med sina gigantiska märkesbarnvagnar.

Idag när jag klev på pendeln hem från Helenelunds station var det som vanligt proppfullt. Jag valde därför att fortsätta längre bak innan jag klev på, ty det såg ut som om det var mindre folk där. Strategisk tänkande lönar sig alltid!

ICKE! Inte den här gången. Moder jord, och Gud vår allsmjäkige Herre skulle naturligtvis jävlas ordentligt med mig. Vad märker jag när jag klivit in, jo där står en morsa med en barnvagn och ler. Nåja, ungen är ju tyst i alla fall...

ICKE! Nog faan ska ungen till att börja skrika. Mamman hyschar ungen som vägrar tystna. Och morsan bara ler... Vad är hemligheten? Fattar du inte att folk hatar dig och din unge som bara skriker!? Hade jag inte varit en sån stabil, god, godfruktig och laglydig medborgare hade jag nödöppnat dörrarna och puttat ut er i farten. Om blickar kunde döda skulle varenda passagerare ha dödat er. Käften för h-vete!

Mamman är ju inte helt bakom flötet dock, utan plockar upp den kärlekskranka ungen och lägger den mot axeln. Vips så tystnar den.

Man brukar säga att alla barn är vackra, och det vackraste barnet är alltid ens eget. Men jag lovar, mamman grät nog inte av glädje när hon födde ut den där. Isch... Jag skulle också gråta om näsan satt ihop med munnen....

Inte nog med detta. Hon står ju inklämd längst in, och när hon sen ska av blir vi andra som klossar i en Tetrisomgång. Vi flyttar runt oss stela som pinnar för att hon ska kunna komma förbi. Alla andra ska ju också ut, så det blir att flytta några extra steg. Herre min skapare...

Så nu har jag varit nog elak för idag. Har nog aldrig skrivet ett sådant här otroligt elakt och nervärderande inlägg förut. Det värsta är nog att jag faktiskt gillade det ;)


Muhahahaha!!!

Var och fikade med Anders idag. Vi gick inte till det gamla vanliga stammis-haket eftersom Anders tycker att de kan bli lite för påträngande där. Så det fick bli det där andra fiket istället.

Anders tar en kaffe som vanligt, och jag en Cola, som vanligt.... Men... Nej... "Vi har ingen Cola." Va!?

Ett fik utan Cola? Va är det för ett jävla fik?

"Vi har ekologiska juicer." Öhhhh... Jisses. Ekologiskt är helt och hållet mot mina principer, vilket jag säger till tjejen bakom disken. Helt klockren motkommentar hon fäller - "Det är bättre med barnarbete då!" Jaa det är det faan, säger jag...

Så det blev en ekologiskt odlad juice utspädd med grönt te. Luktade schampo, och smakade därefter. 35 jävla spänn skulle de ha för den.

Barnarbete är bättre, för det är faan så mycket billigare!



Det är faktiskt en liten pojke på bilden. Så den här produkten har också använt sig av barnarbete, så det så!

Titta, kom och titta, kom sätt er häromkring...

Ja vem minns inte John Blund, och Lennart Swahn? Jag växte upp med John Blund och musiken. Det är så att man får tårar i ögonen när man blir nostalgisk över den svunna barndomstiden. Jag har försökt att leta upp John Blund på youtube, men allt jag hittar är en norsk utgåva av John Blund.

Men vi kan ju alla titta, lyssna och tänka på framlidna Lennart Swahn och med honom tänka på allas vår John Blund. Inte bara minnas John Blund utan även vår barndom.

Alla har vi väl tryckt på knappen för att gå över gatan. Nu har det ändå gått för långt. Att JO-anmäla den pekande handen är väl ändå bara löjeväckande?

Visst hade företaget Prisma Teknik ett syfte med den pekande handen, men ett syfte som vi andra inte märker av. Det som tillverkaren ser som ett religiöst budskap, ser vi som en handledning i att använda produkten. Precis som vi får anvisningar om hur vi ska använda spolpedalen på busstoaletten, ger handen oss en anvisning om att vi ska trycka på knappen. Det är ju inte så att busstoalettens anvisning hänvisar till när Moses delade på Röda Havet, även om det öppnar sig ett hål i toaletten och vattnet försvinner spårlöst när vi trampar på pedalen.

Att göra kopplingen mellan stat och religion i ett sådant här fall är även det in absurdum. Andreas Pettersson som JO-anmäler de myndigheter som köper in och installerar produkten är ateist och tycker inte att man ska blanda ihop stat och religion. Men det här handlar inte om att ge något religiöst budskap. Det är de som redan är aktiva troenden som uppfattar handens betydelse. Men jag tvivlar starkt på att de som känner till symbolen ens gör kopplingen till Jesus.

Självklart ska man stå upp för vad man tror, och det gör Andreas Pettersson. Det är starkt gjort av honom att kämpa. Men jag tycker att han kämpar på fel sätt. Lägg istället ned din möda på att kämpa för religionsfrihet i skolan, eller där det nu behövs. När vi nu talar om religiösa symboler.

Den här symbolen har jag sett på bilar ibland. Någon som vet vad det är för symbol och vad den symboliserar? Jag vet, men vet ni?

I skrivande stund sitter jag på Swebus Express morgonbuss med slutdestination Oslo. Nej jag ska inte till Norge för att rensa fisk, jag hoppar faktiskt av i Karlskoga som jag brukar göra. Och skrivande stund betyder inte publicerande stund, eftersom jag inte har någon ”Dongel” som ger mig mobilt bredband. Vi stannar nu i Västerås och det har gått ca en timme och 20 minuter av min resa. Det kommer att handla om min resa med Swebus Express, den 14 augusti 2008.

Det är faktiskt mer folk än jag har väntat mig, så här tidigt på morgonen. Från samma gate som min buss går, ska även bussen till Göteborg gå en kvart senare. Kan vara därför det står så mycket folk på samma plats. För en gångs skull står jag inte och häckar vid dörrarna för att komma in först. Däremot har jag sådana kattlika reflexer att jag ändå hamnar först i kön. Chauffören står och ordnar med allas bagage och jag står och väntar på att han ska bli klar så att jag kan gå in och sätta mig.

Att vissa människor inte förstår de mest enkla saker, det vet alla. Och ibland är vi ju alla en av de som inte fattar. Just den här morgonen kläcks en sådan klockren kommentar av chauffören. De som ska med Göteborgsbussen har också börjat gå in trots att det blinkar för påstigning till Oslo, varvid chauffören häcklar deras dumhet genom att utbrista ”Kan ni inte läsa? Det var konstigt…”.

Jag kunde inte låta bli att le åt det hela. Det var inte ett dugg serviceminded eller kundriktigt, men ack så underbart! Han kunde ha nöjt sig med att vara en servicekille och snällt be dem att gå tillbaka ut, men innan han bad dem gå så hånade han deras brist på uppmärksamhet. Ironin som gjorde början på min dag till en bra början.

Resan hade pågått i ca en timme och tio minuter och vi närmade oss Västerås. Jag kände att nu var det dags att tömma blåsan. När jag kliver ut efter mitt uttömmande besök sitter en tjej och vaktar dörren som en hök vaktar sina ägg. Hon smiter raskt in efter att jag lämnat plats i dörren. I handen hade hon en plastpåse. Det tar mig en fjärdedels minut att lista ut varför hon hade en plastpåse med sig. Tankar som ”ska hon stjäla toapapper och gömma i påsen” dök faktiskt upp i mitt huvud. Men nej, hon skulle inte stjäla något.

Efter bara en timmes resande har stackaren blivit åksjuk. Hon hostar och har sig därinne en bra stund (hur vet jag det? Jo jag sitter framför toaletten). Snyter sig, och blir kvar en lite längre stund ändå. Toaletten spolar frenetiskt. Jag tycker synd om henne. Det är drygt sex timmar kvar till Oslo och hon är redan åksjuk. Hoppas för hennes skull att hon inte ska så långt.

Vi svenskar är ett fegt folk. Eller i alla fall jag. Jag satt och funderade på om jag skulle erbjuda henne lite vatten när hon kom ut. Det hade nog jag velat bli erbjuden om jag precis kräkts upp hela min frukost och inte hade något att dricka. Men erbjuder jag henne något vatten då? Nej jag tittar ut genom fönstret och låtsas som om jag ingenting hört. Hon går framåt i bussen. Sätter sig i mitten. Det är dumt. Jag har lärt mig en sak om att åka buss, och det är att ju längre fram man sitter, desto lättare är det att bli åksjuk. Ju längre bak man sitter desto mindre rörelser blir det när bussen svänger och guppar. Ju längre fram man sitter, desto mer känner man av bussens stora svängningar. Jag funderade ett slag på om jag skulle låta henne ta del av mina forskningsresultat, men återigen är man för feg. Det handlar ju bara om välmening. Hoppas jag blir mer vågad under min stundande utbildning.

Det här blev ett långt inlägg, med blandad kompott av nu- och dåskrivning (misstänker jag). Om det kommit in lite stavfel eller några bokstäver för mycket får ni ha förståelse för. Mina fingrar dunkar i tangentbordet emellanåt, för det guppar en hel del här.

För inte så jättelänge sen var jag på en offentlig toalett i Väsby centrum. På toaletten hittade jag en väldigt konstig symbol. Har ingen aning om vad som menas med den. Ska jag spola så där eller? För skojs skull var jag tvungen att göra precis som gubben gjorde, men inte hände det nåt då minsann.

Förstår du vad som menas?

Har skrivit om det förut – när gamla människor behandlas värre djur. I dagens aftonbladet.se finns ett bildreportage från Kina där människor bor i burar, inträngda i tiotal i en och samma lägenhet. Djur får inte ens leva så här i Sverige.

Varför behandlas äldre värre än djur? Det är en av mina största rädslor här i livet – att bli gammal. Nu menar jag inte gammal som 30, 40 eller 50, utan snarare gammal och sjuk, 70, 80. Att leva med ständig smärta, sjukdom och misär. Jag vill kunna klä mig själv, äta själv, gå på toa och tvätta mig själv. Att tyna bort och ständigt vara i behov av någon annan för att klara av vardagens enklaste sysslor.

Nej tack. För att citera en vän – ”hellre dör jag”.

När jag tittar på bilderna från reportaget får jag en dålig känsla. Man känner sig maktlös. Nu är det här visserligen i Kina, men hur är det här i Sverige? Finns det en motsvarighet? Det är jag övertygad om. Det är bara att se på de hemlösa som ligger i sovsäckar på gatan. De har inte ens tak över huvudet. Varför jobbar vi inte mer aktivt för att motarbete vår egen misär? Jag tycker så otroligt synd om de här människorna som inte har en varm bostad att vara i. En varm och go säng att krypa ner i.