Sanna Bråding - skådisen som knarkade. Ingen solskenshistoria direkt, men herregud, det är inget synd om henne.
Aftonbladet har gjort en intervju med Sanna som säger att "det blir en erfarenhet" och "jag får ta det", om sitt fängelsestraff.

Sanna överklagade tingsrättens dom på tre månaders fängelse till hovrätten som sänkte det till en månad. Ett alldeles för milt straff anser jag, men de tog hänsyn till svårigheterna hon fick i sitt yrkesutövande. Inom de närmsta tre åren kan hon förvänta sig att ingen inom media kommer att anställa henne.

Hon gjorde ett val när hon köpte och brukade narkotika. Ett val som vilken sund människa som helst skulle välja bort. Förvisso tycker hon att det är en lättnad att bli av med det, men man ska inte måla upp en bild av att det är synd om en. Man vet att man gör något olagligt, och man vet att man kan åka fast, och åker man fast ja då vet man att man kommer att få sona sina brott i finkan. Ett plus ett är två - enklare blir det inte.

Sanna har försökt att bli av med sitt missbruk via terapi och healing. Rena spa-helgen låter det som. Tänk istället på de fattiga, hemlösa missbrukarna som ingen vill ta hand om.

Jämställdshetskampen tar sig ända upp i konungahuset. Det tisslas och tasslas om Kronprinsessan Victoria's blivande make. Och nej, hon får inte välja make själv.

Eller får och får. Efter att ha läst Stefan Wahlberg's krönika i dagens nätupplaga av Metro så var jag tvungen att kika lite i lagboken. Har liksom inget bättre för mig just nu...

Enligt Stefan W. får inte Kronprinsessan välja sin make själv, utan det är en "statsrättslig angelägenhet". Både Kungen och regeringen ska godkänna Kronprinsessans gemål, innan det blir något bröllop. Det stämmer sisådär. Enligt Successionsordningen (1810:926) 5 § mister Kronprinsessan rätten till tronen om hon gifter sig utan godkännande från pappa Kungen och regeringen. Med andra ord har Stefan W. inte helt rätt i sin krönika. Jo, Victoria får gifta sig med vem hon vill, men inte utan att förlora arvsrätten till riket.

Successionsordningen är den äldsta av våra grundlagar och stadgades i Örebro den 26 september 1810.

I 4 § står följande:
"Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten"

Här blandar vi politik och religion i högsta grad. Om inte Kronprinsessan är religiös får hon inte ärva tronen. JO-anmäl det Andreas Pettersson! (Killen som JO-anmälde myndigheter som köpte in "pekande-handen" övergångsställessignalerna).

Många skulle nog vilja födas in i konungahuset, men vill man verkligen det efter att ha lärt sig allt nytt som man inte får göra?

"Pappa, får jag åka till Grekland i sommar?"
"Nej, lille Kalle, du ska stanna på Öland!"
Om lille Kalle åker till Grekland trots att pappa Kungen sagt nej, så bryter han mot grundlagen. Nämligen 7 § i successionsordningen. Tänk dig själv att bryta mot en grundlag om du rymmer hemifrån.

Vem vill vara ett kungabarn?

Ja, nu ringde de äntligen från St: Eriks ögonsjukhus. Nu ska jag opereras för den sjunde gången...

Naturligtvis den 25 augusti, samma dag som skolan börjar *suck*. Kl 13:15 ska jag vara där, och räknas få vara kvar några timmar. Sen blir det hem knapra starka värktabletter och sova tills det är dags att gå upp och gå till skolan dagen efter, full med starka värktabletter för att klara av skolan.

Den här gången tas höger öga först, så att jag ska kunna fungera hyfsat. Jag skuller ju bli "ordentligt handikappad" om de tog bägge ögonen på samma gång, som sköterskan sa. Som om jag inte blir det om de opererar höger öga först? Det är ju det vänstra jag ser sämst på. Lär ju inte kunna se saker och ting som de visar på tavlan i klassrummen. Men men, jag får stå ut. När det högra väl har läkt så är det ju dags för att operera det vänstra. Ytterligare en tid att se fram emot.

Det är ju lite tråkigt att operera sig, för jag får ju inte bada, inte anstränga mig eller hålla på med någon direkt fysisk aktivitet. Och det kommer ju bli en hel del av både det ena och det andra. Jag hade ju hoppats på att bägge ögonen skulle vara okej tills skolan började ju. Men tji fick jag. Bara att bita ihop och suga på det sura äpplet. När ögonen väl är klara kommer det nog bli hur bra som helst! =)

I dagens Aftonbladet kan man läsa om regeringens överskott i statskassan. Statskassan kommer att ha ett överskott på 163 miljarder kronor i år, beräknar Riksgälden.

Men trots det så blir vi allt fattigare. Alla våra skattesänkningar äts upp av ökade priser på bland annat mat och bränsle. Ett normalt hushåll går flera hundra minus varje månad. Men vad gör då alla pengar i statskassans stora pengabinge? Leker Anders Borg JvA Industrier och simmar i guldmynt som Joakim von Anka, eller vad är det som pågår?

Det finns oändligt många hål att stoppa överskottet i. Häromdagen skrevs det om skolorna som var i sådant dåligt skick att de behöver en ordentlig upprustning. Det är mögelskador, damm och annat otäckt som vår framtid skolas i. Gamla och handikappade som ska få minskad vård i form av indragna timmar för personliga assistenter är ytterligare ett exempel.

Sjukvårdsköer som ringlar sig långa som kinesiska muren, polisen saknar resurser att utreda alla brott vilket gör att många undersökningar läggs ned eller preskriptionstiden går ut. Ja exemplen kan listas milslånga. Men Borg gullar med överskottet precis som farbror Joakim gör.

Det är vi låginkomsttagare (snart student) som får ta den största smällen. Men hur länge ska vi orka?

Har du drabbats av minus i plånboken efter alliansens tillträde, eller har du gått med plus?

Alla har vi väl tryckt på knappen för att gå över gatan. Nu har det ändå gått för långt. Att JO-anmäla den pekande handen är väl ändå bara löjeväckande?

Visst hade företaget Prisma Teknik ett syfte med den pekande handen, men ett syfte som vi andra inte märker av. Det som tillverkaren ser som ett religiöst budskap, ser vi som en handledning i att använda produkten. Precis som vi får anvisningar om hur vi ska använda spolpedalen på busstoaletten, ger handen oss en anvisning om att vi ska trycka på knappen. Det är ju inte så att busstoalettens anvisning hänvisar till när Moses delade på Röda Havet, även om det öppnar sig ett hål i toaletten och vattnet försvinner spårlöst när vi trampar på pedalen.

Att göra kopplingen mellan stat och religion i ett sådant här fall är även det in absurdum. Andreas Pettersson som JO-anmäler de myndigheter som köper in och installerar produkten är ateist och tycker inte att man ska blanda ihop stat och religion. Men det här handlar inte om att ge något religiöst budskap. Det är de som redan är aktiva troenden som uppfattar handens betydelse. Men jag tvivlar starkt på att de som känner till symbolen ens gör kopplingen till Jesus.

Självklart ska man stå upp för vad man tror, och det gör Andreas Pettersson. Det är starkt gjort av honom att kämpa. Men jag tycker att han kämpar på fel sätt. Lägg istället ned din möda på att kämpa för religionsfrihet i skolan, eller där det nu behövs. När vi nu talar om religiösa symboler.

Den här symbolen har jag sett på bilar ibland. Någon som vet vad det är för symbol och vad den symboliserar? Jag vet, men vet ni?

Det var länge sen jag åt nudlar. Det är alltid gott att mumsa i sig lite nudlar. Så när jag nu är i Karlskoga passade jag på att gå till East Asian Market för att inhandla lite nudlar. De hade naturligtvis bunkrat upp med mina favoritnudlar. Jag kunde inte motstå lockelsen att köpa en kartong för 85 kronor. Förhoppningsvis räcker det ett tag =)

Observera dock de roliga figurerna på kartongen. Tydligen ska man inte dammsuga innehållet....

I skrivande stund sitter jag på Swebus Express morgonbuss med slutdestination Oslo. Nej jag ska inte till Norge för att rensa fisk, jag hoppar faktiskt av i Karlskoga som jag brukar göra. Och skrivande stund betyder inte publicerande stund, eftersom jag inte har någon ”Dongel” som ger mig mobilt bredband. Vi stannar nu i Västerås och det har gått ca en timme och 20 minuter av min resa. Det kommer att handla om min resa med Swebus Express, den 14 augusti 2008.

Det är faktiskt mer folk än jag har väntat mig, så här tidigt på morgonen. Från samma gate som min buss går, ska även bussen till Göteborg gå en kvart senare. Kan vara därför det står så mycket folk på samma plats. För en gångs skull står jag inte och häckar vid dörrarna för att komma in först. Däremot har jag sådana kattlika reflexer att jag ändå hamnar först i kön. Chauffören står och ordnar med allas bagage och jag står och väntar på att han ska bli klar så att jag kan gå in och sätta mig.

Att vissa människor inte förstår de mest enkla saker, det vet alla. Och ibland är vi ju alla en av de som inte fattar. Just den här morgonen kläcks en sådan klockren kommentar av chauffören. De som ska med Göteborgsbussen har också börjat gå in trots att det blinkar för påstigning till Oslo, varvid chauffören häcklar deras dumhet genom att utbrista ”Kan ni inte läsa? Det var konstigt…”.

Jag kunde inte låta bli att le åt det hela. Det var inte ett dugg serviceminded eller kundriktigt, men ack så underbart! Han kunde ha nöjt sig med att vara en servicekille och snällt be dem att gå tillbaka ut, men innan han bad dem gå så hånade han deras brist på uppmärksamhet. Ironin som gjorde början på min dag till en bra början.

Resan hade pågått i ca en timme och tio minuter och vi närmade oss Västerås. Jag kände att nu var det dags att tömma blåsan. När jag kliver ut efter mitt uttömmande besök sitter en tjej och vaktar dörren som en hök vaktar sina ägg. Hon smiter raskt in efter att jag lämnat plats i dörren. I handen hade hon en plastpåse. Det tar mig en fjärdedels minut att lista ut varför hon hade en plastpåse med sig. Tankar som ”ska hon stjäla toapapper och gömma i påsen” dök faktiskt upp i mitt huvud. Men nej, hon skulle inte stjäla något.

Efter bara en timmes resande har stackaren blivit åksjuk. Hon hostar och har sig därinne en bra stund (hur vet jag det? Jo jag sitter framför toaletten). Snyter sig, och blir kvar en lite längre stund ändå. Toaletten spolar frenetiskt. Jag tycker synd om henne. Det är drygt sex timmar kvar till Oslo och hon är redan åksjuk. Hoppas för hennes skull att hon inte ska så långt.

Vi svenskar är ett fegt folk. Eller i alla fall jag. Jag satt och funderade på om jag skulle erbjuda henne lite vatten när hon kom ut. Det hade nog jag velat bli erbjuden om jag precis kräkts upp hela min frukost och inte hade något att dricka. Men erbjuder jag henne något vatten då? Nej jag tittar ut genom fönstret och låtsas som om jag ingenting hört. Hon går framåt i bussen. Sätter sig i mitten. Det är dumt. Jag har lärt mig en sak om att åka buss, och det är att ju längre fram man sitter, desto lättare är det att bli åksjuk. Ju längre bak man sitter desto mindre rörelser blir det när bussen svänger och guppar. Ju längre fram man sitter, desto mer känner man av bussens stora svängningar. Jag funderade ett slag på om jag skulle låta henne ta del av mina forskningsresultat, men återigen är man för feg. Det handlar ju bara om välmening. Hoppas jag blir mer vågad under min stundande utbildning.

Det här blev ett långt inlägg, med blandad kompott av nu- och dåskrivning (misstänker jag). Om det kommit in lite stavfel eller några bokstäver för mycket får ni ha förståelse för. Mina fingrar dunkar i tangentbordet emellanåt, för det guppar en hel del här.

Jag tycker om att skriva om ämnen som rör till det i grytan. Ämnen som berör och som alla inte tycker jag ska skriva om. Nu kommer jag in på ytterligare ett sånt ämne, och det är kvotering.

Igår läste jag en intressant insändare i tidningen Svensk Polis. Eller snarare Internetupplagan av Svensk Polis. En mycket modig insändare som faktiskt var undertecknad med namn. En krinsp (Kriminalinspektör) i Halland hade modet att ta upp könskvoteringen till PHS. Eftersom det var så modigt av honom så ska jag vara modig och ta upp hans insändare i min blogg.

Kritiken var ganska svidande, riktad mot Rikspolisstyrelsen, för att det kvoteras in kvinnor till polisprogrammet. Skribenten är helt på det klara med att han "vet" att det kvoteras in både kvinnor och invandrare, som inte klarat alla tester, vilket även märks på de aspiranter som kommer ut i det verkliga livet.

Jag håller med skribenten i att det ska vara rättvist att komma in på polisprogrammet, ingen ska särbehandlas. "Det spelar ingen roll om det är flest kvinnor, män eller personer med invandrarbakgrund som kommer in, men det ska vara rättvist." Visst ska det vara rättvist. Men vi vet ju alla att livet inte är rättvist. Och vad kan vi göra för att livet ska bli rättvist då? Göra som skribenten, ta upp problemen. Men det är inte alltid det tas emot med öppna armar. Trots vår yttrandefrihet ska vi ta oss i akt innan vi yttrar oss.

Vet inte om jag fick allt sagt, men jag skrev något i alla fall! :)

Nu gör jag sommaruppehåll på lite drygt en vecka! Tillbaka efter den tionde nån gång, om jag hittar nåt skoj att skriva om.

Så sitt inte inne vid era datorer utan ut i solen och ha skoj!

Det finns en orsak till varför stockholmare kallas för fiskmåsar – de skriker och skräpar ner. Överallt ligger det skräp, om än i små doser. Papper, kaffemuggar, cigarettfimpar, tidningar, glas. You name it, it’s there. Hur svårt kan det vara att behålla sitt skräp till man kommer till en papperskorg?

I morse när jag satt på tåget till jobbet så sitter det en tjej i sätet framför mig och dricker kaffe. När hon druckit klart ställer hon muggen på golvet. Tar hon den med sig när hon går av? Nej. Folk har en tendens att tro att skräpet försvinner av sig själv på något magiskt vis. Det gör det ju så småningom i och för sig, men på fel sätt. Man tar reda på sitt eget skräp, det fick man lära sig redan som liten. Eller var det bara jag som fick lära mig det?

Varje år kostar renhållningsarbetet i Sverige miljontalskronor. Vore det inte trevligt om de här miljonerna kunde gå till bättre saker? Självklart vore det, så se då till att städa upp efter dig själv! Ta med dig skräpet till närmsta papperskorg, om du så måste vänta till du har kommit hem!

Men hur får man då bukt på problemet? Hur får vi svenskarna till att sluta skräpa ner, inte fimpa på marken etc.? Ett sätt vore kanske att höja kommunalskatten i de kommuner där det är som skräpigast. Lägg mer resurser på renhållning. Bötfäll fiskmåsarna som skräpar ner (i praktiken omöjligt, men ändå). I vissa kommuner anställs ungdomar på somrarna för att sanera klotter och plocka skräp. Perfekt, då får de göra rent efter sig själva och de får sig en tankeställare. De skräpar ner mindre eftersom de får själva städa efter sig, och oavsett om de får betalt så är det ju inget roligt att städa.

Låt fler få göra samhällstjänst för att sona sina brott, och låt dem städa gator och torg. Få in missbrukare och hemlösa i arbete genom att låta dem bli renhållningsarbetare. Hur svårt kan det vara? Det kostar pengar, men låt oss som skräpa ner betala för det! Är det något vi svenskar inte gillar så är det att betala för saker i onödan. Vi kanske lär oss en läxa och slutar skräpa ner.


För så här vill vi väl ändå inte ha det, eller?