Igår passerade ytterligare en dag i mitt liv. Jag har ett rätt bra liv ändå.

Jag berördes inte nämnvärt i måndags när jag träffade på ett lik, men igår berördes jag kraftigt. Det var för poliserna inget märkvärdigt, för de har varit med om det så många gånger, och det märktes. Jag var med i arresten när de tog hand om en kraftigt berusad gammal man. Han var hemlös och sliten. Han var ett år äldre än min pappa men han har levt ett helt annorlunda liv. Han var ledsen, och grät lite.

Av någon anledning berördes jag väldigt av honom. Innerst inne ville jag nog bara sätta mig bredvid honom och ge honom en kram. Undrar när han fick en kram senast? Helt utlämnad till sitt eget öde, där ingen vill ha med honom att göra. Det är inte alltid lätt att vara polis, det är ju något som är sant.