Efter lite drygt ett års väntan har jag äntligen blivit kallad till käkkirurgiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset. Nu ska visdomstanden opereras bort. Kostnad för detta - ca 3600!

Shit, det kommer bli en dyr tand. Tandfen lämnar ju bara en femma för en tand, så jag går ju back 3595 kronor på det här. Nåja, 3000 behöver jag ju bara betala själv, resten ska ju staten betal. Men 3000 är ändå 3000.

För att återväcka ert minne om min träliga tand. Den växer konstigt.

Ja då har glasögonen trillat ned i brevlådan. De är ju rätt snygga, när de inte sitter på min näsa. Men jag har ju inte tänkt att ha dem så fruktansvärt ofta. Förhoppningsvis blir det linser istället. Så här skarpt har jag inte sett på mer än två år...

Men vänsterögat verkar fortfarande inte vilja vara med riktigt. Trots att jag har den styrkan som optikern rekommenderade ser jag inte mycket bättre. Något bättre bara. Det får mig ju att fundera på om något är fel på det ögat. Jag har fortfarande svårt att läsa med det ögat. Höger är riktigt bra, om mna jämför med hur det är utan korrektion. Nu har jag tre månader på mig att ta ställning för om jag ska skicka tillbaka dem eller inte.

Får väl testa och se...


Så här ser de ut när de inte sitter på min näsa. Risken att ni får se dem på mig kommer att vara väldigt liten.

Jag måste börja äta mer "bra" mat. Framför allt mer proteiner. Enligt iform.se behöver jag ca 90 gram proteiner om dagen. Man kan ju tycka att det inte alls är så svårt att få i sig, men ack vad svårt det är. Tittar man på innehållsförteckningarna så innehåller sakerna ca 4-5 gram proteiner per 100 gram mat. För att då få i mig runt 90 gram proteiner om dagen måste jag då äta hur mycket som helst, av det jag äter nu.

Eller så är det bara att lägga om matvanorna, vilket innebär en avsevärt högre kostnad för mitt lilla knapra hushåll. Att äta nyttigt är inget för oss fattiga, utan snarare en klassfråga. Jag som tillhör klassen som tvingas äta billiga konserver och nudlar flera gånger i månaden har inte råd med att få i mig så mycket proteiner som jag behöver.

Ett jobb någon?


Visst är det gott, men hur mycket proteiner innehåller en portion? 10 gram?

Det blir mycket studier nu framöver. Jag är i full gång redan och lär mig massor av nya saker. Pluggandet tar tid dock. Inskränker på mitt annars så härliga latande. Att lata sig i sängen framför TV.n är ju lite av en favoritsysselsättning. Sen jag skaffade mig en laptop har det ju bara blivit ännu smidigare, för nu kan jag ligga i sängen och titta på TV, och ha datorn i knät samtidigt.

Det gör ju även att jag kan plugga i sängen, vilket jag allt som oftast gör. Det är väl inte alltid en fördel att göra det. Sängen blir belamrad med allsköns grejer, mest skolböcker och sånt som jag behöver ha i närheten. Ty det är ju allt för jobbigt att resa sig ur sängen och hämta något.

Till mina studier hör min rosa understrykningspenna. Den har jag för att stryka under de allra viktigaste orden och meningarna i mina böcker. Utan den är jag intet. Den har dock en väldans bra förmåga att försvinna hela tiden. Så är det när sängen har för många veck att gömma sig i. Kan ju bero på att det är stökigt i sängen iofs.


                                                                      Min arbetsplats                                                                                        
              
                                                                                                                   Den lilla pennan

Det märks varför den lilla pennan så lätt försvinner va?

Ja det var alltså här i Väsby som den nu mer "ökända" mannen som vunnit på Triss i TV sklt ihjäl en 29-åring natten till torsdag. Expressen-TV visar sändningen från TV4 när han skrapar trissen, de har gjort den sedvanliga redigeringen av mannens ansikte, men vid ca 01:13-01:14 in i sändningen försvinner "blurrningen" runt hans ansikte och man ser vem det är. Dåligt, dåligt... Han är än så länge misstänkt och det är inte bra att visa hans ansikte.

Jag märkte även att om man har en laggande uppkoppling, som jag har ibland, så kan blurrningen kring ansiktet flytta sig och man kan se delar av ansiktet. Det måste ju finnas bättre teknik än så.

Igår var det insparksfest på Blue moon bar för de nya studenterna. Självklart var man där för att fira dem, och dricka lite alkohol och festa loss lite!

Eftersom jag bor lite tokigt till och inte alltid vill avbryta festandet så tidigt bara för att hinna med sista pendeltåget så försöker man ju hitta snälla klasskamrater som bor inne stan som man kan sova hos istället. Tur är väl det, speciellt när såna här saker händer - http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4234943.ab

Hade jag tagit sista pendeltåget hem, som går 00:50 och är framme i Väsby kl 01:17, hade jag gått precis förbi Magasinet där 30-åringen blev mördad. Larmet kom till polisen 00:20.

Undrar hur man skulle reagera på det. Skulle man springa och gömma sig, eller försöka agera utefter vad man lärt sig, nästan lärt sig, kommer snart lära sig? Tur, skrev jag här uppe, att inte hamna mitt i, men vore det ändå inte tur att hamna i en sådan situation. Att se hur man reagerar, hur kroppen reagerar. Hmm.

Idag efter skolan passade jag på att smita in till optikern för att boka en tid för synundersökning. Min ögonläkare har ju mer eller mindre gjort klart för mig att det inte blir bättre än så här.

Väl hos optikern fick jag en tid redan idag. Jag hade hela femtio minuter på mig innan jag skulle vara tillbaka, så jag tänkte att jag hinner hem och lämna av väskan och gå på muggen innan jag åker tillbaka. Väl hemma satt det en gubbe på knä utanför min dörr med ett stort block öppet. "Shit, bara det inte är Radiotjänst!", tänkte jag.

"Bor du här?" Frågade han mig. Vid det laget hade jag sett Väsbyhem-loggorna lite här och var, och svarade vänligt "Ja". Sicken tur tyckte han, för han ville komma in och kolla om det är vattenskador hos mig. Det är nämligen en pöl i källaren under min lägenhet. Han drog fram ett fuktmätarinstrument och började peta på väggen. Skadan är inte hos mig tur nog, utan hos grannen ovanför. Men de kommer nog ändå såga upp ett stort hål i toalettväggen för att installera en inspektionslucka.

Vid det här laget började jag bli lite stressad. Jag insåg att jag skulle missa bussen ner till centrum, men jag kunde ju inte skicka ut honom. När jag hade fått honom utanför dörren blev det ett snabbt pit-stop inne på muggen för att sedan ta det långa benet före ner till optikern. Snorig och jäklig sätter jag mig i soffan och väntar på att bli uppropad. *snörvel* Jag torkar mig lite under näsan med handen för att ta bort det där fuktiga som liksom samlas under nästippen.

Lämpligt nog kommer optikern i samma veva fram till mig och säger hej, och jag får då skaka hand med henne, med just den handen jag nyss torkat snor med. Inte undra på att folk blir förkylda så lätt. Jag ska nog göra som den gamla farbrorn som inte varit förkyld på 23 år och sluta skaka i hand med folk. Tänk vad mycket snor och skit de har på händerna. *usch*

Till saken. Mitt vänstra öga, som jag opererat mest, har jag absolut ingen som helst närsynthet kvar på! *Hurra* Däremot är jag nu mera översynt på det. Jag kan ju exempelvis inte riktigt läsa vad som står på dataskärmen jag skriver på just nu. Böcker och tidningar kan jag inte läsa heller med det ögat. Så nu har jag fått ett glasögonrecept, testbågarna damp ner i brevlådan idag och jag har valt ett par, så nästa vecka är jag en böttnefjant igen.

Livet leker, sa fisken i vattnet.

Var och fikade efter skolan med J. 29 kronor för en 33 cl colaflaska är ta mig f**n alldeles för dyrt. 20 kronor för en negerboll (även om den var ganska stor) är också alldeles för dyrt. Men det är ju bara att bita i det sura äpplet om man vill ta en trevlig fika med en klasskamrat.

Men men, det går att se till att roa sig för hela slanten. Innan hemgång var jag tvungen att lätta lite på trycket. Det är ju så lång väg hem, så det är lika bra att passa på. På toaletten hade de värsta roliga grejen. På den såg jag till att få valuta för alla mina 49 kronorna. En automatisk pappersutmatare! Varje gång man slet av en bit papper så kom det automatiskt ut en ny snutt. Ville man ha en längre snutt drog man bara handen framför så matade den ut en liten bit till. Snacka om att vara lättroad alltså!

Jag fick i alla fall valuta för varenda liten peng... Även om jag slösade lite på papperet... Men kul var det!



Snacka om rolig pryl alltså!

Förutom att jag började andra terminen på PHS idag och träffade vår fadderklass som var helt underbar, så har jag pressat mig igenom bänkpressprovet med godkänt resultat. Det var i och för sig inget prov idag, men nu vet jag att jag skulle klara det om det var ett. Nu gäller det bara att öka pumpen lite så jag klarar av 3 set =)

I morse var jag på S:t Eriks ögonsjukhus och träffade kirurgen igen. Den här gången var det bara en efterkontroll, tack och lov. Vi skrattade lite åt hela min situation, speciellt när kirurgen sa "efter sju svåra tilltag, 14 undersökningar, bla bla bla...". Jaa nåt i den stilen, utan en massa bla:n. Hur som helst, ett nytt återbesök i augusti, som med stor sannolikhet inte kommer att leda till någon ny operation.  Höger öga är ju lite närsynt fortfarande, men "det är bra med marginal" enligt Dr Montan. Marginalen ska tydligen vara bra att ha om 16 eller så år, när ålderssyntheten träder in. o_0

Nu ska jag beställa hem lite prov på glasögon.... Det ska inte bli en höjdare att få ha glasögon igen. Fast har jag tur så ökar bara min sexappeal... Jag och Sean, liksom.... ;)



Skulle kunna vara jag om 50 år. Fast jag vill ha mer hår, och absolut
inte ett sånt fånigt leende!

Oj oj, det händer saker i trapphuset minsann. Det verkar som om grannen redan drar in nya fruntimmer i boet. När jag kom hem för en stund sedan låg det en uppbruten kondomförpackning i korridoren. Det här kan ju utvecklas till rena dokusåpan. Tänk om jag skulle försöka montera en fiberoptisk kamera genom ventilen inne på toa. Göra en egen version av Big Brother.


Eller inte....

Upplösningen på gårdagens grannfejd kom fortare än vad jag trodde.

Idag är den tjusiga lilla lappen med damens namn borta från grannens dörr. Den som var så fint utsmyckad med blommor och färger. Nåja, det kanske blir lite lugnare på helgerna nu. Eller så blir det värre. Nu ska han väl festa och leka med nya fruntimmer. Det kanske blir något annat att lyssna på då i och för sig.

Ibland brukar jag höra grannarna prata. Deras badrum gränsar till mitt, och som brukligt så finns det en ventil i badrummet. Genom ventilen kan man i princip höra allt, så länge volymen är skaplig. Det är något jag har försökt tänka på när jag drar igång och sjunger eller beter mig allmänt knasigt i min ensamhet. Jag vill ju inte att grannen ska höra vad konstig man är.
Tydligen tänker inte grannen på samma sak. Eller så vet de inte om att det hörs väldigt bra...

Jag satt på toa och gjorde mina dagliga behov, när det plötsligt började låta som om jag bodde i en rivningskåk. Det kraschade och smällde och lät som om det var i mitt badrum det slogs sönder grejer. Herrn i huset (nyss fyllda 30) skrek åt damen (säkert några år yngre än herrn) att sluta. Han var inte helt glad åt hennes tilltag att rasera halva badrummet. De var helt klart oense om något.

Jag kunde mer eller mindre höra vartenda ord som sades... förlåt, skreks, i lägenheten bredvid. Jag kunde ju heller inte låta bli att tjuvlyssna trots att jag blev färdig med mina "business" inne i badrummet. Hon grina och skrek, medan han var lugn och saklig när han pratade tillbaka. Synd att jag har så dåligt minne, annars skulle jag ha berättat lite om vad deras konversation gick ut på.

Jag väntar spänt på en uppföljning av det här!

Och då menar jag kollektivtrafiken. Nu är det någon stackare som varit trött på livet och hoppat framför ett tåg här i Upplands Väsby. Och all tågtrafik som går norrut står still. Inte bara pendeltågen utan även de rikstäckande tågen. Spank you very much, nu måste jag åka buss.

Det är så lätt att sabotera hela kollektivtrafiken i storstockholm. Det är bara att slänga sig framför tåget så hopar sig paniken i köerna till bussarna. Det är mycket människor som åker med pendeltågen och det ser man framförallt när de försöker klämma in sig i en och samma buss. Herregud människor, vad tänker ni med? Det går inte fortare för att ni springer till busskön.

Jag gick i lugn takt till bussköerna, slank bakom den sista bussen i kön och hej o hå, där kom det en buss till och jag var först in i den. Sen kom rusningen och det blev genast proppfullt. Snart ska jag ta mig till stan igen, och det kommer nog ta längre tid än beräknat. Den som hoppar framför ett tåg vet inte vilken röra den ställer till med.

Välj ett bättre sätt att gå vidare. Tänk på alla som drabbas. Det är många som ser vad som händer som kan bli traumatiserade för livet. Jag som inte ser något blir bara upprörd över att tåget står still, eller att jag måste klämmas i en buss. Men nog faan räcker det för mig!

Det var länge sedan jag hade drömmar jag kommer ihåg när jag vaknar. Nu kommer jag ihåg bägge. Kommer till och med den jag hade förra natten.

Första drömmen jag hade inatt  var lite postapokalyptisk. Nutid. Jag, precis som alla var fattiga och fick hämta ut ransoner. Jag stod i en lång kö som slutade vid en disk där det stod en kvinna och delade ut saker. Väl framme hade jag en identifikationshandling att hämta ut. Det var inte så att de frågade vad jag hette, utan snarare om det var mitt namn som stod på ID-handlingen. Naturligtvis var det inte mitt namn, men jag sa ja i alla fall. Det var helt uppenbart att det var gjort för min skull. Jag tog ID-handlingen plus att märkligt piller de sa var det sista på min medicin. Jag slapp i alla fall p-pillren alla andra så gärna tog massor av. Män, ska jag tillägga.

Jag träffade sedan en kvinna som då var min "fru". Det var hon som hade fixat mitt falskleg. Hon tog mig till en grupp med människor som hälsade mig välkommen. Eftersom vi inte hade någon elektricitet så var det stearinljus som gav oss ljus. Varför jag prompt skulle leka med ljusen och elda i folks hår det vet jag inte. Sånt är väl helt enkelt kul bara. Jag vet inte hur drömmen slutade för jag tror jag vaknade till lite. Tror det var något jag reagerade på som gjorde att jag vaknade. Kul var det i alla fall.

Den andra drömmen jag hade var lite mixad. I början var det inne på en restaurang. Jag, och en kollega var där för att spana på två potentiella vapenburna kriminella. Det slutade med dragna vapen och skottlossning. Självklart prickade vi busarna och det blev ett smärre blodbad. Det var fler i restaurangen som blev träffade. Helt plötsligt var jag ambulanssjukvårdare som skulle rädda livet på alla människor, framförallt busarna.

Ingen ville hjälpa mig hämta handdukar och annat jag skulle stoppa blödningar med, så jag vart lite förtvivlad. När sedan de andra ambulansmännen försvann och jag ringde efter ytterligare ambulanser så var det ingen som ville komma. NÄr jag sedan var ute till "min" ambulans så hade någon placerat en liten unge på en bår under ambulansen. Han fick jag ta in i värmen eftersom han höll på att drunkna i en vattenpöl. Jag var sedan ute vid min ambulans och skulle ha mer förband, och då kom ytterligare en ambulans. När jag väl skulle visa dem till rätt hus hade jag gått vilse, trots att min ambulans stod utanför huset. Ja jag skriver huset för nu helt plötsligt var vi i området Bråten i Karlskoga. Närmare bestämt i familjen Abrahamssons hus. När jag väl vaknade upp från den drömmen kom jag på att det var jag som hade skjutit busarna.

Förra natten var jag på en kryssning. Den här drömmen var inte alls lika rolig, utan snarare fylld av panik. Att tappa bort någon på ett kryssningsfartyg är inte roligt kan jag säga. Inga spår av personen i fråga alls. Usch...

Nu är det en vecka kvar innan det är dags att återigen, för femtioelfte gången, gå till S:t Eriks ögonsjukhus. Den här gången för en efterkontroll. Ytterligare en alltså. Vad kommer han att säga nu? Det vänstra ögat är fortfarande inte helt hundraprocentigt okej, och det högra är inte mycket bättre det. Orkar jag med fler operationer är en stor fråga? Kommer han att vilja operera mig mer är ytterligare en fråga?

Har jag investerat närmre 30 000 kronor på något halvdant? Svaret på det kom nog redan efter andra operationen. Är det nu så att jag kommer att få återgå till glasögon och linser trots allt lidande jag genomgått? Jag trodde att det skulle vara slut på allt petande i ögonen och alla utgifter som linser gav, men tydligen hade jag fel.

Å andra sidan måste jag ju ändå säga att utan operation hade jag inte kommit dit jag är idag, så något positivt har det ju ändå gett. Nåja på måndag vet jag mer. Jag har redan nu kollat in lite bågar på Lensway, just in case. När jag väl fått hem några provbågar ska ni få se hur jag ser ut i dem.

För övrigt kan jag nästan höra Erics asgarv ändå hit... Han roar sig måttligt åt att jag kommer att bli böttnefjant igen. En gång glasögonorm, alltid glasögonorm?

Vad gör egentligen en landshövding?

Den frågan ställde jag mig när jag läste en artikel på expressen.se om den före detta landshövdingen Gerhard Larssons dyra flytt. En flytt som jag betalat. 150 000 kronor kostade det att flytta 90 flyttkartonger. Tydligen är det så att en landshövding måste bo i ett residens och att staten måste betala en flytt. Det är tydligen en kutym sedan 1600-talet. Men låt mig då säga så här, att många av de sedvanor vi hade på 1600-talet har vi gjort oss av med, och kanske är det dags att göra oss av med fler.

Det är klart att det sticker oss i ögonen när överheten bara har en massa rättigheter men absolut inga skyldigheter. Vi vanliga dödliga har mer skyldigheter än rättigheter tycks det. Vi måste flytta 100 mil för att ta ett jobb annars ryker vår ersättning, men överheten får bidrag utan att lyfta ett finger.

Till råga på allt skulle herr landshövding flytta ett par flaskor vin. Expressen frågade om det var mycket vin, och fick svaret "Mycket och mycket... Ett hushåll innehåller ju möbler och porslin och vin." Måhända att det gör, men känner Du till något hushåll som har "ett par hundra" flaskor med vin?

Är jag bara avundsjuk på överheten eller är det något riktigt fel när klyftorna mellan rik och fattig är så synlig, och fortfarande väldigt stora?


Jag vet fortfarande inte vad en landshövding gör förutom att vara chef för länsstyrelsen.

Har funderat att investera i lite träningskläder när CSN-bidraget dyker upp här snart. Bland annat i ett par löparbyxor (tights) och en pulsklocka, för att kunna få ut det mesta av konditionsträningen. Så jag satte mig ner och bläddrade igenom Gymgrossistens utbud av just träningskläder.

Då hittar jag en produkt som jag har svårt att förstå vad den gör i kategorin "träningskläder" och varför någon över huvud taget ens funderar över att ha den på sig när man tränar. "Not a product for pencilnecks!", innebär det att man har den för att träna nackmusklerna eller? =)

Under trettonhelgen var jag bortrest igen, för att träffa goda vänner och ha trevligt och koppla av. Naturligtvis finns det ju en del små barn och en och annan bebis med. Trots ihärdiga försök att skrämma iväg barn och bebisar hamnar bebisen Ronja just i mina händer. Mina händer som absolut inte vill hålla i ett barn, och framförallt inte i en bebis.

Jag sitter ner och bebisen står i mitt knä, eller snarare på mina lår, och jag håller det som brukligt under armarna. Eftersom bebisen är väldigt väldigt liten, så där som bebisar brukar vara så täcker ju mina händer nästan hela överkroppen på den. Ja "den" för det är vad bebisar är enligt mig.

Den står där och trampar lite lätt ibland, rör sig måttligt mycket... när det helt plötsligt blir väldigt varmt där bebisen har sina fötter? Eftersom föräldrarna är precis i närheten frågar jag dem om bebisen har väldigt varma fötter eller om den kissar igenom blöjan, varpå mamman svarar att hon har väldigt varma fötter. Rolig som jag är säger jag "det är väl jag som kissat ner mig då" och tittar i skrevet där det känns så varmt. Där ligger en liten hög med brunt klet, som definitivt inte kommer från mig. Det är slemmigt, och varmt och håller på att tränga igenom mina jeans. "Aaahhh!!!" utbrister jag naturligtvis. "Bebisen har kräkts på mig!!" =(

Naturligtvis tycker alla som är runt omkring mig att det här är jätteroligt och skrattar åt min situation, speciellt då när jag sitter där och torkar av mina byxor. "Du kanske skulle ha läst instruktionsboken" säger pappan till bebisen och påpekar att man inte trycker en nymatad bebis på magen (som jag tydligen råkade göra) för då kräks den. Tack för informationen, jag ska aldrig mer hålla i en nymatad bebis. Förhoppningsvis aldrig mer hålla i en bebis alls! Never, what so friggin ever!

Bebisar har bara varma fötter när de kräks på dem!