Sjukdom är det som alltid har hållit beståndet i schack, och det gäller inom alla djurslag. Utöver sjukdom så finns det nästan alltid någon som ligger högre i näringskedjan, som kommer att äta upp dig. Människan är mer eller mindre alla djurs fiende.

Min syster är att tacka för det här djupa inlägget som komma skall. Hon frågade mig varför jag inte stödjer Rosa Bandet, när cancer ligger i släkten. Och hon ska få ett svar. Ett svar så djupt, men kanske för många stötande.

Själv anser jag att döden, precis som födseln, är en del av vår natur. Vi ska alla den vägen vandra, vissa tidigt andra sent, vissa för en lugn väg, medan andra får en tuff väg. När min tid är kommen, så är den kommen. Jag vill inte vara uppkopplad till en massa maskiner som håller mig vid liv, eller får massa mediciner som fördröjer min resa till slutstation. Jag omfamnar då hellre mitt öde och dör så som ödet förutbestämt.

När en djurstam blir för stor drabbas den av sjukdom och ett antal djur av stammen dör. Helt naturligt. Om naturen däremot inte anser att stammen är för står drabbas den inte av sjukdomar och den får fortsätta att växa. När människan däremot anser att en djurstam blivit för står så skjuter vi av den. När människostammen blivit för stor drabbas den av sjukdom och börjar dö - människan botar sjukdomen!

Och människan fortsätter att öka i antal, och fortsätter därmed att utarma jordens resurser. Det finns inget som stoppar mänsklighetens framfart, för alla sjukdomar som dyker upp hittar vi sätt att bromsa eller stoppa. Cancer kan vi till stor del bota idag. 1979 dök HIV upp för första gången, och idag finns det mycket effektiva sätt att bromsa sjukdomen och fortsätta leva i många årtionden till. Vi har nog snart besegrat denna fiende också.

Människan behöver sjukdomar som tar livet av oss. Sorgligt men sant. Enligt WWF Living Planet Report 2006 (sidan 20) kommer vi redan 2050 att behöva ytterligare ett jordklot att befolka bara för att hålla människan vid liv. VI förbrukar jordens resurser alldeles för fort, och vi ökar mer än vad vi dör av. VI går alltså inte jämt upp med den naturliga cirkeln.

För att få ett litet hum om hur mycket resurser vi utnyttjar kan du fundera på en sak nästa gång du besöker en livsmedelsaffär. Gå in i mejeriavdelningen och titta på hur mycket ägg det finns staplat där. Sen tänker du på hur många livsmedelsaffärer det finns på just din ort. Nu har det blivit ganska många ägg va? Tänk då på hur mycket ägg det står runt om i hela Sverige. Och Sverige är nog inte det enda land som har ägg i mejerihyllorna.

Det är lätt att se till det lilla man själv förbrukar. Men tänk på helheten.

Vad händer när vi inte har några fler sjukdomar att dö i? Vi behöver sjukdomar för att hålla beståndet nere. Vi kan ju inte börja skjuta av stammen direkt.

Stöd inte Rosa Bandet - STÖD VÄRLDSNATURFONDEN!

Idag var första gången på nästan 14 dagar som jag var på gymet. Anledningen - jag har varit sjuk. Det gick väl bra att komma igång igen, men chocken kom när jag var på väg därifrån. När jag stötte ihop med vågen.

Jag har alltid haft snabb ämnesomsättning och får verkligen kämpa för att hålla vikten uppe. På sista tiden har väl det där jämnat ut sig lite och jag har inte behövt anstränga mig så värst mycket för att behålla vikten. Före sommaren vägde jag 72 kilo, vilket är min maxvikt någonsin. Sen allt eftersom har jag gått ned lite och när jag började träningen ordentligt på skolan vägde jag 69 kilo. Inte helt vad jag velat, men det fick duga. Jag noterade det i mitt träningsschema för att kunna följa min viktuppgång.

66 kilo stod vågen på idag...

Att det ska krävas så ytterst lite för att tappa den här värdefulla vikten. Jag kan ju säga att det lär inte vara tre kilo fett jag tappat under de här två veckorna. All den hårda träning jag lagt ner sen jag började skolan är som bortblåst. Jag hade lika gärna kunnat spendera de där timmarna hemma i sängen ätandes valspäck. Nu då, ja nu är det bara att börja om från början, och till vilken nytta? Nästa gång jag blir sjuk då? Ska allt försvinna igen? Vad krävs det för att jag faktiskt ska få behålla de få musklerna jag bygger på mig?

Jag blir så trött på det.... Blä...

Det här var i måndags. Jag var på väg till Kronobergsbadet på kvällen för att simträna inför livräddningsprovet vi ska ha om några veckor. Vi hade tidigare varit hos en klasskamrat och pluggat och jag hade en timme att fördriva. Tiden fördriver jag på T-centralen. Och snacka om att fördriva tid, för jag driver verkligen bara omkring.

Jag står och observerar människor och deras beteenden. Jag observerar även den stora tavlan med ankommande och avgående tåg, helt i onödan, men jag har inte så mycket annat för mig. Tele2 har en jättestor monter med massa säljare som hugger tag i folk och frågar om de ringer med Tele2. Hmm, det här måste jag testa. Jag går förbi ett par gånger utan att någon säljare hugger mig, men till slut är det en kille som frågar mig.

Visserligen ringer jag med Tele2 redan idag, och har gjort sedan -97 (fast då var det Comviq), men det hade ju inte varit roligt att berätta det. När jag säger att jag inte ringer med Tele2 frågar han "Är du säker?". Vad är det för fråga egentligen? Klart som tusan att jag borde veta det! Sen att jag ljög, det hör ju inte hit. Hur som helst, han försöker kränga på mig nåt, men jag är ganska ovillig och går vidare. I alla fall fem minuter som gick bort där.

Jag har inte ätit kvällsmat och nåt är jag sugen på. Det får bli en korv på Pressbyrån. I kassan står en tjej som frågar precis alla om de vill stödja Rosa Bandet, för det kostar bara tjugo kronor. Kvinnan precis före mig går med på det så länge hon slipper att ta med sig själva bandet. Fine, då kan hon ju sälja bandet en gång till. Nu är det min tur i kassan...

"Vill du stödja rosa bandet, det kostar bara tjugo kronor?"
"Absoluut inte..."
Tjejen var så illa kvick att reagera på mitt "absolut" att hon sträckte sig för att plocka ett band. Men hon blev lite chockad av att det kom ett "inte" på slutet.
"Nähää, varför inte då?"
"För jag har inga bröst att få cancer i!"
"Män kan också få cancer i brösten..." och här får jag en lektion i att bröstcancer minsann drabbar var sjunde man eller nåt sånt. Är det inte lite dumt att ifrågasätta och läxa upp mig? I efterhand har jag kommit på vad jag ska svara nästa gång någon frågar om jag vill stödja Rosa Bandet.

"Nej tack, jag har högkostnadskort!"


En bild på tavlan på T-centralen, den måndagen jag stod där.




p.s
Jag kommer aldrig stödja cancerforskningen.
d.s

Efter nästan två dagar med feber har jag inte direkt ätit någonting. För att få igång systemet igen har jag ätit frukt och glass. Ananas, honungsmelon och glass åkte jag och köpte på ICA idag. Jag blev mätt och belåten och fick mer ork. Jag har ingen feber längre, men är stel o kroppen och har ont i halsen fortfarande. Men jag är ju frisk igen.

Nu är det hög tid att plugga lite inför imorgon. Det är jobbigt när det är så långt mellan lektionstillfällena i vissa ämnen, man liksom glömmer bort vad man ska ha gjort till nästa gång. Så nu sitter jag här i sista stund och löser några uppgifter. Ingen höjdare det inte. Det blir desto mer pluggande i helgen, eftersom det är tenta snart.

Så nu är jag igång med gnället igen. ICA-bladet erbjuder mig en ny micro med grillelement för bara 595 kronor. Men ve och fasa, de har ingen sån micro när jag väl kommer dit.

Det genererade såklart ett mail till kundtjänsten där jag klagar. Jag vill ju ha en sån micro, den var ju billig dessutom! Så vi får väl se vad det resulterar i. Jag är för övrigt sämre i halsen nu. Det har spridit sig till näsan. Och jag som ska simma ikväll. Det löser sig nog.

För ett tag sen så skrev jag (igen) om förslaget till att byta ut skyltningen vid övergångsställena. Ni vet, Fru Gårman istället för Herr Gårman. Jag skickade de frågan till Vägverket, och nu har jag fått svar från Bo Göingberg, trafikingenjör på Vägverket. Och för att vara ett myndighetssvar, var det ett jättebra svar! Det genomsyras lite av ironi mot förslaget, vilket jag gillar. Bo föreslår även en icke-analogisk tolkning av förbudsmärket mot gångtrafik - den borde gälla bara män. Detta såklart med en syrlig känsla av god ironi. Bo Göingberg är en riktig hjälte, mina vänner!

Nedan har ni svaret.

Vägverket fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag till en kvinnlig symbol på vägmärket Övergångsställe. Vägverket har fullföljt det uppdraget och levererat ett förslag. Bakgrunden är säkert att regeringen vill understryka sitt feministiska engagemang. Dock vet jag inte om regeringen ännu har bestämt sig ifall märket ska bli officiellt svenskt vägmärke. Om så blir fallet förs det nya märket in i vägmärkesförordningen, men om man ska lägga ut dina skattepengar på att byta ut vägmärken vid övergångsställena kommer politikerna i din kommun att kunna bestämma om.

För övrigt borde väl vartannat varningsmärke för älg visa en älgko, utan krona? Och märke C 14 förbud mot gångtrafik har ju en manlig symbol - ska vi då bestämma att förbudet endast manliga fotgängare, och komplettera med kvinnlig variant också? Och hur kan man se att en person på märket är homo- bi- eller transssexuell?? Och borde inte en representativ del av fru gårman-märkena visa en kvinna med slöja? Som du märker finns det mycket att göra innan vi har ett jämställt vägtransportsystem :-)

Om du vill svara på detta meddelande via e-post trycker du på "svara"-knappen. Det är viktigt att du inte ändrar i rubrikraden ("Ämne") för att ditt svar ska hamna rätt.

Med vänlig hälsning

Bo Göingberg
Trafikingenjör
Vägverket
17190 Solna
Sundbybergsvägen 1
www.vv.se
0771-119 119

Sitter och kollar på "Generation fett" på TV3, och jag blir hungrig när jag ser all mat. Varför har inte jag råd att äta så där gott? Eller gott och gott. Det är amerikansk mat, hur gott kan det vara?

Men jag är lite sugen på att skära upp korven jag har i kylen och smaska på. Några ostskivor till det vore inte helt fel. Men men, jag får titta på när den feta kvinnan äter istället. Gör ju inte mig gladare direkt.

Efter två dagar på börsen har jag tjänat 948 kronor.

Mina 5000 kronor är nu värda 5948 kronor och några ören. Mina fonder har ökat med cirka två kronor per andel och på 467 andelar blir det en del kronor. Jag kommer att skratta hela vägen till banken om det fortsätter så här.

När jag köpte andelarna kostade varje andel 10.69 kronor. Nu kostar varje andel 12.60. Jag säljer tidigast vid 15 kronor. Då har jag tjänat cirka tvåtusen kronor. Minus all den skatt jag måste betala på en vinst. Tipset på den här fonden är att ha den i minst fem år. När tror ni jag kommer upp i 15? Behöver jag vänta fem år? ;)

Förrens man lärt sig läsa fondrapporterna...

Jag har fortfarande inte lärt mig det. Nu när jag tittar ser det ut som om den gått minus 8,94. Ska dock vänta till imorgon, eller tills jag får alla papper från banken innan jag uttalar mig mer om det här. =)


Uppdatering 21:24
Fonden slutade idag på plus 7.77.

Hoppas jag.

Om jag kan tolka saker och ting rätt så har mina fonder gått upp med 2.35 idag. Sen om det är procent eller någon annan måttenhet det har jag ingen aning om.

Här är en bild på förvaltaren. Visst ser han ut som en kille att lita på?

Klockan var cirka halv tolv på fredagsförmiddagen när jag stegade in på banken med min rådgivare "Mamma". Vi tog en kölapp och väntade. Efter en minut var det vår tur. Jag kliver fram, knöcklar ihop kölappen och säger "Hej, jag vill handla".

Tjejen i kassan går och hämtar en kollega som är lite mer slipad på det här med börsspekulationer. Jag känner igen kvinnan som kommer fram. Många av mina bankärenden har hon skött åt mig, och det är väl därför jag gärna gör mina ärenden i Karlskoga. Man känner igen folket som hjälper en. Jag förklarar mitt ärende, att jag vill spekulera i Asien.

Hon verkar tycka att jag är lite från vettet, och visar lite andra fonder, de med lite mindre risk. Nej nej, sånt vill jag inte hålla på med inte. Här ska det vara högrisk så det sjunger om det. "Mamma" försöker förklara att hon försökt övertala mig att låta bli men det har inte hjälp. Jag ska ha högrisk i Asien!

Bankkvinnan visar mig lite olika fonder och visar i vilka länder det investeras. En fond har färre investeringar och är lite säkrare, medan en annan har investeringar i många olika länder, inte bara Asien, men är mer högrisk. Ta den med mer investeringar säger jag. Hon visar även riskfaktorn som ligger allra högst upp på det röda i termometern. Högre risk än så här kan det knappt inte bli.

Det här kommer bli en riktig kioskvältare. Jag kommer bli snorrik på den här fonden! Vänta bara!    

                                              
 

Här ser vi statistik för hur den här fonden utvecklats.            Risktermometern.

Nu tänker jag samla vuxenpoäng.

Många gånger har jag funderat över att spekulera lite på börsen, med aktier och obligationer och allt vad det heter. Jag har haft vänner, bekanta och släktingar som handlat på börsen, men jag själv har aldrig gjort det. Anledningen till det är att jag inte har den blekaste aning om vad det handlar om. Det är en massa matematik, statistik och kurvor hit och dit man ska ha koll på. Så varför lägga ner en massa energi på det.

När Ericsson föll tidigare i år så tänkte jag baske mig köpa, för jag var störtsäker på att det minsann skulle vända och gå uppåt. Men jag orkade inte ta mig till banken.

Nu sitter jag här på Swebus express, närmar mig Örebro resecentrum och läser Dagens Industri och Dagens Nyheter. Det enda jag förstår är att världen är i en finansiell kris. Börserna runt om i landet störtdyker med upp till 11 %. Nu tänker jag ta mig i kragen och åka till banken!

För är det något jag fattar och kan, det är bland det enklaste man kan tänka sig - köp när det är billigt, sälj när det är dyrt! Och det är precis det jag tänker att försöka mig på. Min personliga rådgivare, vi kan kalla henne för "Mamma", tycker att jag är vansinnig och nästan skällde ut mig när jag ringde och sa att vi ska åka till banken när jag kommer till Karlskoga.

Självklart är jag vansinnig. Men friskt vågat, hälften vunnet. Jag lovar att jag kommer att låta er ta del av mina spännande börsaffärer och se när mina tillgångar antingen växer eller minskar. Kommer mina femtusen att bli mer eller mindre värda, inom loppet av en månad? Vad tror ni?

Stalkning är på tapeten. Stalkning, stalkning, stalkning. stalkning. stalkning. Prova att säga det många gånger väldigt snabbt. En ny SOU (statens offentliga utredningar) har presenterats där man föreslår att stalkning ska bli olagligt. Det ska då kallas för olaga förföljelse.

Olaga förföljelse? Finns det då något som heter laglig förföljelse? Hur ska man skriva den lagen? För er som inte vet så mycket om lagstiftning ska jag med mina lekmannatermer försöka förklara lite. En lagtext presenterar rekvisit, som måste vara uppfyllda för att ett brott ska vara begånget. Exempelvis rekvisitet för stöld som säger "den som olovligen tar...". Det betyder att om du har fått låna en dator av någon som du sen aldrig lämnar tillbaka är det inte stöld, för du har inte olovligen tagit den eftersom du fått låna den från början. Enkelt va?

Så hur ska man då skriva rekvisitet för olaga förföljelse? "Den som olovligen förföljer annan...". Ja det måste vara "annan" för man kan ju inte förfölja sig själv. Men vad ska då räknas som förfölja? Jag kan ju råka färdas ända från Karlskoga till Stockholm, och därifrån vidare med samma pendeltåg, samma buss och till samma trappuppgång som någon annan. Har jag då förföljt den personen?

Och varför heter det stalkning och inte stalking? Stalkningen och inte stalkingen? Hur uttalar man ordet? Eftersom det är ett låneord från engelskan vill jag ju inte använda "stalkning".Ibland förstår jag mig inte på det svenska språket!

Zombie - hjälp mig förklara! =)

En svart dag på börsen skriver tidningarna. Stockholmsbörsen gick ner 7.1 %. Det är nu det är dags att köpa på sig, men jag har inga pengar att göra det.

Hade jag haft ett fast jobb och mycket pengar på kontot hade jag definitivt slängt ut en hel del kapital på börsmarknaden idag. Nu ser situationen helt annorlunda ut och jag kommer inte att bli börsmiljonär den här gången heller. Nåja, jag får hoppas på börskrasch om några år istället!

Igår var det fest med basgruppen. Hemma hos Leffe i Sickla Udde. Det blev en riktigt kul kväll, med många skratt och alldeles för mycket sprit. Leffe hade två underbara hundar, varav en var väldigt förtjust i franska kyssar. Vilket jag blev varse med råge kan jag säga.

Hemvägen var ju inte lika skojig. Jag råkade sumpa mitt SL-kort som gällde året ut. Nu får jag hoppas att någon vänlig själ har hittat det och lämnat in det så jag kan få tillbaka det. Kostade mig liksom nästan 1800 spänn och ett nytt nu skulle kosta över tusenlappen. Känns inte som om jag vill hosta upp de pengarna. Men måste jag så måste jag.

Ringde SL-kundjtänst två gånger inatt, för jag var inte nöjd med svaret jag fick. Bägge personerna jag pratade med var skitdryga och sa att jag får köpa ett nytt. Det går inte att spärra det gamla heller, vilket är riktigt dåligt. Vi får väl se om jag skriver nåt mer om det här.

Nu avslutar jag med en härlig hångelbild på mig och Gracie!

Kampen om jämställdhet fortsätter (Metro.se). Jämställdhet går före logik, pedagogik och allmänt sunt förnuft. Varför i hela friden ska Herr Gårman bytas ut mot Fru Gårman? Eller ska det bli bägge skyltarna vid övergångsställena, eller kanske vart annat övergångsställe ska ha en Fru Gårman och vartannat en Herr Gårman? Annars blir det väl inte jämställt va?

Att Vägverket ens förmår sig att samarbeta med JämO i det fallet är fruktansvärt. Är det inte bättre att satsa på säkrare vägar istället?

Gnällig och nyfiken som jag är så frågar jag vägverket varför skylten ska bytas ut. Jag använder mig av "Anna", deras interaktiva frågetjänst.

Jag  Varför ska man byta ut Herr Gårman?
Anna   Jag har tyvärr inget bra svar på det.

Jag  Fru Gårman
Anna  Kan du säga det där igen, fast med andra ord så kanske jag förstår bättre. Använd hela meningar.

Jag  Varför samarbetar ni med Jämo?
Anna  Vägverkets uppgift är inte att göra vinst eller förlust, utan att använda de medel som finns på bästa sätt i vår verksamhet.

Jag  Samarbetar ni med Jämo?
Anna  Vägverkets övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Jag  Ska ni sätta upp nya skyltar vid övergångsställena?
Anna  Här kan du läsa om trafikregler.

Som ni ser så försöker Vägverket tydligen mörklägga hela operationen och vägrar svara på mina frågor. När myndigheterna försöker mörka saker som vi uppenbart ogillar är det dags att sätta ner foten (på övergångsstället) och säga ifrån. Nu ska jag maila Vägverket och hoppas på bättre svar än vad Anna gav mig.


                 
Anna - som inte har några bra svar.           Herr och Fru Gårman.

Alla har vi väl olika syn på vad som är en bra start på dagen, eller? Efter att du läst det här, tala gärna om för mig om det var en bra start eller inte.

Mina dagar brukar inte börja för ens jag sitter på pendeltåget. Idag var just en sån dag. Jag skulle in till city för att besöka butiken Terräng för att köpa ett par nya kängor. Klockan var 09.13 när jag klev på pendeltåget. Och som vanligt hamnar jag på de bästa av ställena.

Snett framför mig, några säten ifrån, sitter två unga grabbar och lyssnar på musik från en mobiltelefon. Någon form utav hip-hop skrålar ur mobilen. Bredvid mig, på andra sidan gången, sitter två lite äldre grabbar och försöker överrösta hip-hopen med lite klassisk hårdrock. Folk är nämvärt besvärade av situationen. Till råga på allt så står det två mammor med sina skrikande barn bakom ryggen på mig.

Men det blir ju bara bättre. In kommer spanjoren med sitt väldigt konstiga stränginstrument som han slår på med två lika konstiga pinnar. Musiken från mobilerna blir allt högre för att kunna överrösta spanjoren. Jag önskar att jag inte glömt min MP3-spelare hemma.

Nåja allt blir lite lugnare. Morsorna går av med sina skrikande ungar, spanjoren har slutat spela och kliver av han med. Nu är det bara hårdrocken jag hör. Men det dröjer inte länge innan "friden" störs igen. Den här gången har det hoppat på en kille med dragspel som ställer sig och spelar i vagnen. Hurra va kul. Som tur är så blir han inte kvar länge utan hoppar av vid nästa station.

Tillslut är jag framme på centralen och kan gå och köpa mig ett par nya kängor! Det blev ett litet dyrare par än räknat, men förhoppningsvis var det värt det.