Pendeltåg... Ah dessa pendeltåg... Och denna barnvagsmaffia som bara måste vara överallt med sina gigantiska märkesbarnvagnar.

Idag när jag klev på pendeln hem från Helenelunds station var det som vanligt proppfullt. Jag valde därför att fortsätta längre bak innan jag klev på, ty det såg ut som om det var mindre folk där. Strategisk tänkande lönar sig alltid!

ICKE! Inte den här gången. Moder jord, och Gud vår allsmjäkige Herre skulle naturligtvis jävlas ordentligt med mig. Vad märker jag när jag klivit in, jo där står en morsa med en barnvagn och ler. Nåja, ungen är ju tyst i alla fall...

ICKE! Nog faan ska ungen till att börja skrika. Mamman hyschar ungen som vägrar tystna. Och morsan bara ler... Vad är hemligheten? Fattar du inte att folk hatar dig och din unge som bara skriker!? Hade jag inte varit en sån stabil, god, godfruktig och laglydig medborgare hade jag nödöppnat dörrarna och puttat ut er i farten. Om blickar kunde döda skulle varenda passagerare ha dödat er. Käften för h-vete!

Mamman är ju inte helt bakom flötet dock, utan plockar upp den kärlekskranka ungen och lägger den mot axeln. Vips så tystnar den.

Man brukar säga att alla barn är vackra, och det vackraste barnet är alltid ens eget. Men jag lovar, mamman grät nog inte av glädje när hon födde ut den där. Isch... Jag skulle också gråta om näsan satt ihop med munnen....

Inte nog med detta. Hon står ju inklämd längst in, och när hon sen ska av blir vi andra som klossar i en Tetrisomgång. Vi flyttar runt oss stela som pinnar för att hon ska kunna komma förbi. Alla andra ska ju också ut, så det blir att flytta några extra steg. Herre min skapare...

Så nu har jag varit nog elak för idag. Har nog aldrig skrivet ett sådant här otroligt elakt och nervärderande inlägg förut. Det värsta är nog att jag faktiskt gillade det ;)


Muhahahaha!!!