En sån underbar dag! Det har varit 30 grader i skuggen, och solen har stekt mitt vita skinn. Sommaren är ju snart över så det gäller ju att försöka jobba lite på solbrännan, så det åtminstonde ser ut som om jag har haft solsemester utomlands.

Jag har verkligen legat och glassat idag. Tyvärr inte på en strand, eftersom det är alldeles för långt att ta sig utan bil, utan på en stor gräsplan ganska nära området jag bor i. Det var varmt, mycket varmt, och jag längtade till vatten. Det är så skönt när man kan slänga sig i vattnet en stund och svalka av sig och sen fortsätta att sola. Men nej, jag kunde inte göra det.

Jag solade först sidorna, för ja av nån anledning brukar sidorna alltid bli bleka annars, sen ryggen. Låg en liten stund på rygg och solade magen sen gick jag hem och åt. Kollade mailen och bloggen för att sen smita ut och fortsätta sola framsidan. Det orkade jag med i knappa 40 minuter, sen tyckte jag det var dags att gå hem för att ge mig ut och springa lite istället.

Väl hemma när jag skulle gå på toaletten kände jag en lite smått obehaglig känsla, när jag tog av mig mina svarta Speedo's som jag solat i. Oh crap, jag har bränt mig! Det finns inga ord som kan beskriva vart jag bränt mig, hur jag lyckades eller hur det känns. Men en bild säger ju mer än tusen ord, så håll till godo! ;-)
(Känsliga läsare varnas. Bilden är censurerad.)

För inte så jättelänge sen var jag på en offentlig toalett i Väsby centrum. På toaletten hittade jag en väldigt konstig symbol. Har ingen aning om vad som menas med den. Ska jag spola så där eller? För skojs skull var jag tvungen att göra precis som gubben gjorde, men inte hände det nåt då minsann.

Förstår du vad som menas?

Det kämpas hårt för att vi ska få jämställdhet mellan könen, men ändå görs kvinnan till det svagare könet.

Jag loggade ur min hotmail, och kommer till msn-nyheterna. Där, mitt bland alla andra små länkar hittar jag rubriken ” Färre kvinnor till polisskolan”. Enligt siffror från Rikspolisstyrelsen är det färre kvinnor som kommit in till höstterminen, än vad det var till vårterminen. Närmre bestämt åtta procent färre kvinnor har kommit in. Därför har Säpo i en utredning föreslagit att man ska ta bort vissa krav för att fler kvinnor ska kunna komma in.

Det här är ett känsligt ämne i vissa kretsar, mer eller mindre tabu. Jag förstår inte tänket bakom ett sånt förslag. Är det inte så att när man väl är ute i yrkeslivet så möter man lika motstånd, oavsett om man är lång, kort, tjock, smal, man eller kvinna! Varför ska man då ha olika krav för att komma in i yrket? Det är nästan så att jag blir upprörd över det här. Feministerna gapar och skriker när orättvisan skuffar undan kvinnor, men när det är åt andra hållet? Är det inte ännu värre då? Det man gör genom ett sånt drag, det är att trycka ner kvinnorna ännu mer.

Vad tycker du, ska det vara olika fysiska krav för män och kvinnor?

Hittade en skvallerblaska i lunchrummet på jobbet – Aftonbladets bilaga Klick!. Fruktansvärt va intressant den var. ”Blondinbella berättar hela SANNINGEN OM SEXÖVERFALLET” lyder rubriken. Utöver det vanliga skvallret med bilder av nakna kändisar och modemissar så kan vi alltså få läsa hela sanningen bakom det överfall som drabbade Blondinbella i Italien.

Jag vet inte varför jag ens bemödar mig att skriva om det, men det är intressant på något vis. När man väl har bläddrat fram till artikeln så täcks nästan hälften av en sida av citatet ”Jag trodde inte att jag skulle komma levande därifrån”. Som om inget liknande aldrig någonsin hänt i svensk kriminalhistoria målas händelsen upp på nästan fyra sidor.

Det mest tragiska i den här historien är att sånt här händer varje dag, och det får knappt en notis i på 40 ord i den lokala småstadstidningen. Varför ska vi göra sån skillnad på människor? Det är tydligt att det i samhället finns människor som är mer värda än andra. I Sverige drabbas människor varje dag av övergrepp och sjukdomar, som leder till något hemskt. Nyhetsankaret Jarl Alfredius har drabbats av prostatacancer, något som årligen dödar 2500 män i Sverige. Tänk om det skulle bli lika mycket skrivet om Tom Andersson i Blomstermåla när han drabbades av sjukdomen, och fick sluta på sitt jobb.

Nej, så fort det händer överklassen något, då är det hemskt. Då ska vi starta fonder, skicka hjälp och förändra samhället. Men när det händer någon som ingen än släkt, familj och vänner bryr sig om, då är det ingen annan som bryr sig.

Om man nu känner på sig att man hamnat på fel ställe, varför stannar man då kvar?
Ja tydligen så hade ju Blondinbella och hennes kompisar fått frågan hur mycket de kostar, på utestället i Italien. Dessförinnan hade de, i genomsnitt män mellan 30-40, stått och stirrat på dem. Alltså… Jag förstår inte logiken. Om man är 17 år, vad gör man på en krog fullt med medelålders män? Jo, musiken var ju tydligen rätt bra, så man kan ju ge det en chans i alla fall. Det där övergår mitt förstånd.

Jag vet att det mer eller mindre framstår som att jag tycker att hon kan skylla sig själv, men så är det inte. Däremot tycker jag att man borde ha mer vett i skallen än vad hon hade.

Ja idag kan man ju säga att jag hade en dålig dag. Träningsmässigt sett i alla fall. Hade ingen direkt ork alls, så jag tränade max 20 minuter. Kanske en kvart. Sen gick jag och satte mig i bastun istället. Det var skönt, 94 grader varmt, svettigt värre.

Sen hem, ett snabbt stopp på Pressbyrån i Väsby för att få ny energi, så jag skulle orka gå hem ;) Två grillade med bröd, och en halv liter cola.

Om vi nu ska prata om träning, så blev jag igår tipsad om en jättebra hemsida där man kan lägga upp en träningsdagbok, kartor med sträcka, och helt enkelt hålla koll på hur mycket man har sprungit - www.jogg.se. Så nu har jag skapat en profil, mätt ut sträckan jag brukar springa, och kan alltså ha lite koll på mina framsteg.

Jag kan inte sluta förundras över överklassens förmåga att försöka förändra världen. Vår ”kära” Blondinbella, aka Isabella Löwengrip har blivit utsatt för ett övergrepp av sexuell natur, på en semester i Italien. Nu ska hon slå ett slag för alla utsatta tjejer som åker på semester.

Det är i dagens Internetupplaga av Expressen man kan läsa om övergreppet. Det sägs inte någonstans att det var av sexuell natur, men vilken sopprot som helst kan räkna ut det. Isabella, eventuellt fyllda 18 år, var ute sent på natten i vimlet, säkerligen påverkad av alkohol – mol allena. Hur smart är det på en skala? Det är knappt så att tjejer i småstäderna i Sverige gör något liknande. Jag säger inte att hon får skylla sig själv. Tvärtom, det är tragiskt att behöva bli utsatt för övergrepp, oavsett natur, och oavsett vem man är. Men man får inte glömma att alltid tänka på sin egen säkerhet.

Vi bor inte i en värld fri från ondska. Vi kan inte tro att vi är skyddade från att få vår plånbok stulen, få en käftsmäll eller bli utsatt för något annat brottsligt. Men vi måste göra vad vi kan för att skydda oss. Det är fel att säga att en tjej får skylla sig själv att hon blir våldtagen, men kan man göra något för att förhindra det? Ja, det kan man. Precis som man kan skydda sig från att få sin plånbok stulen ur bakfickan kan man skydda sig mot våldtäkt (beroende på vilken typ av våldtäkt närmre bestämt). Var inte ensam, en bra grundregel!

Nu skulle inte det här handla om hur man skyddar sig, eller vem som bär skuld, utan att överklassen försöker förändra världen först när de själva blivit drabbade.

Varje år misshandlas män och kvinnor till döds, men det var först när överklasspojken Riccardo Campogiani misshandlades till döds som samhället ville ta tag i problemen. Nu vill Isabella att resebolagen ska ta sitt ansvar att informera unga tjejer som reser om riskerna med att vara ute ensam. Ursäkta, men är det inte föräldrars ansvar att se till att ens barn vet om farorna i samhället? Om Isabella skulle vara omyndig är ansvaret ännu mer föräldrarnas. Skyll inte ifrån er. Det är inte alls resebolagens ansvar att meddela de resande om kultur och faror i landet man reser till. Sånt tar man själv reda på innan man bokar en resa! Det ligger väl ändå i sitt egenintresse att utforska landet man vill resa till, lika mycket som du tar reda på så mycket som möjligt om ett företag du söker jobb hos.

Isabella är glad över att hon besitter makt, för med sin makt ska hon förändra världen. Jättebra om hon lyckas, men vad vill hon uppnå? Ännu mer stjärnstatus eller? Hade hon lagt ner möda och energi på det om hon inte själv drabbats? Föga troligt säger jag om det. Till Expressen säger hon att hon nu ska ta kontakt med länspolismästare Carin Götblad för att se om de kan samarbeta på något vis kring unga flickors utsatthet. Götblad gör nog det som är politiskt korrekt och det kommer bli en liten artikeln i tidningen om samarbetet. Men ärligt, Götblad kan inte stoppa våldtäkterna i Italien.

Det är bra att det någon gång händer saker som förbättrar vårt samhälle, men det är tragiskt att det ska ske bara för att det drabbar vår överklass!

Det var länge sen jag var vig. Närmare bestämt en åtta år sen sådär. Jag var väldigt vig, kunde gå ner i split och sparka högt. Men efter att jag slutade med Tae Kwon don så gick det utför. Det finns dock vissa små saker som gör att jag vill bli vig igen.

Bland annat för att det är bättre för kroppen att ha smidiga muskler och leder, det sliter inte lika mycket i kroppen heller om man har långa muskler. Det handlar om att sätta upp mål. Vad ska jag göra för att uppnå vighet igen? Vad är min morot?

Ja, titta på den här videon så förstår ni vart min drivkraft finns. Den här kvinnan är ju för guds skull vigare än mig!!

Har skrivit om det förut – när gamla människor behandlas värre djur. I dagens aftonbladet.se finns ett bildreportage från Kina där människor bor i burar, inträngda i tiotal i en och samma lägenhet. Djur får inte ens leva så här i Sverige.

Varför behandlas äldre värre än djur? Det är en av mina största rädslor här i livet – att bli gammal. Nu menar jag inte gammal som 30, 40 eller 50, utan snarare gammal och sjuk, 70, 80. Att leva med ständig smärta, sjukdom och misär. Jag vill kunna klä mig själv, äta själv, gå på toa och tvätta mig själv. Att tyna bort och ständigt vara i behov av någon annan för att klara av vardagens enklaste sysslor.

Nej tack. För att citera en vän – ”hellre dör jag”.

När jag tittar på bilderna från reportaget får jag en dålig känsla. Man känner sig maktlös. Nu är det här visserligen i Kina, men hur är det här i Sverige? Finns det en motsvarighet? Det är jag övertygad om. Det är bara att se på de hemlösa som ligger i sovsäckar på gatan. De har inte ens tak över huvudet. Varför jobbar vi inte mer aktivt för att motarbete vår egen misär? Jag tycker så otroligt synd om de här människorna som inte har en varm bostad att vara i. En varm och go säng att krypa ner i.

Det handlar inte om parfymen Old spice, utan om kryddor.

Jag var nyss och handlade. Skulle köpa mer av den goda kryddan jag har till min sallad. Fransk salladskrydda från Santa Maria. Först hittade jag ingen fransk, utan bara italiensk och grekisk. Men efter lite rotande så hittade jag den franska. Men den hade inte samma färg som den jag hade hemma. Den här var mycket ljusare. Nåja, jag tänkte att det kan nog inte skilja sig så mycket.

När jag väl är hemma så så är det en stor skillnad på nyans på de olika kryddburkarna. Jag anade lite ugglor i mossen. Och det gjorde jag rätt i. Min burk med kryddor, som är så himla god, gick ut 2005. En snart fyra år för gammal kryddburk. Inte undra på att jag var tvungen att röra om i burken för att få ut nåt över huvud taget.

Nu har jag en ny fräsh burk med kryddor. Hoppas bara den ger lika bra smak som den gamla!

Det här utspelade sig för snart en vecka sedan. Eller mer, jag har ingen direkt tidsuppfattning längre.

Jag var på väg hem till Väsby, efter att ha varit i Karlskoga. Eftersom jag har en hel del packning så väljer jag att ställa mig vid dörrarna på pendeltåget. Vid en station kliver det på två killar, med latino-ursprung om jag får gissa. De kliver på med en EU-moped modell sprillansny-antagligensnodd. Killen som styr mopeden kör på min väska lite och jag flyttar på väskan. Väskan som är modell blå sportbag med polisvapnet på. Naturligtvis uppmärksammar killen med mopeden min fina väska.

Han lutar sig från till sin kompis och viskar något och nickar åt mitt håll. Jag har ju naturligtvis full uppsikt på deras beteende och den andra killen tittar åt mitt håll. Jag kan inte låta bli att skratta inombords. Med stor sannolikhet är mopeden stulen och killen blev nu jättenervös. Kille nummer två tar några steg mot mig och lutar sig fram och frågar vad klockan är. Eftersom jag är så himla trevlig så talar jag ju självklart om vad klockan är. Men han nöjer sig inte med att bara ha frågat efter klockan.

"Är du i tjänst?" frågar han. Jag svarar snällt att jag inte är i tjänst. Det tyckte han var bra. Han fortsätter att fråga lite om mitt jobb, men jag försöker säga att jag inte alls jobbar, men se han har ju varit med länge och ser att jag ljuger. Han tror av någon anledning att jag jobbar på span. Men jag säger att jag snart ska börja på skolan. Nåja, han godtar väl det faktumet att jag inte är polis utan snarare en student. Då byter han samtalsämne och undrar vart jag köpt mina solglasögon och vad de kostade. Han vill gärna byta sina mot mina, men icke! Mina är ju en present :)

Bla bla bla, nog tjatat. Det kommer fram en äldre herre och frågar vem det är som äger mopeden. Killen jag pratar med säger att det inte är hans, och att killen som står med den är från mongoliet och han kan inte hans språk och han har aldrig sett honom förut. Ja tjena! Det var ju en väldigt bra sammanhängande berättelse. För att bara ha träffat någon på perrongen och hjälpt honom på med en moped visste han väldigt mycket om hans ursprung. Han såg för övrigt inte ett dugg ut som en mongol. Herren insisterar på att de inte får ha motorfordon på tåget då det utgör en brandfara. Men killen med mopeden säger inget och killen jag pratat med fortsätter hävda att han inte känner killen. Jag säger ingenting alls.

Sen är jag framme i Väsby och kliver av. Dessvärre var det busstrejk så jag fick gå med alla grejer hem. Nåja det var en händelserik liten resa och en sak lärde jag mig (tror jag). Titta inte på buset genom solglasögon, utan låt dem se dina ögon. Får vi se om skolan lär mig nåt annat! :)

Häromdagen var jag på väg till gymet för att träna. Iförd en vitrandig piké, och blåa jeans, med en alldeles vanlig ryggsäck på ryggen.

Det var en helt vanlig dag, lite ljummet, växlande molnighet och en skön vind. Jag korsade precis vägen och kom i anslutningskurs med fem-sex berusade killar. Jag sneglade lite mot dem medan jag styrde upp kursen rakt åt det hållet jag skulle gå. Samtliga killar svänger av åt samma håll som mig och en av dem hamnar nästintill bredvid mig.

"Polis polis potatisgris" säger han till mig. Jag ursäktar mig och tar av mig hörlurarna för att verkligen höra vad han säger. "Polis polis potatisgris" säger han igen. "Varför säger du så?", frågar jag.  "För att jag tror det." säger han. Haha, jag kan inte annat än att le och säga att han mer eller mindre slog huvudet på spiken. Han ler tillbaka och säger "Visste väl det. Ha det bra då!"

Jag har aldrig i hela mitt liv sett människan, och kommer säkert aldrig någonsin se honom igen. Men han gjorde i alla fall ett intryck på mig. Nu vet jag att jag defenitivt inte ska satsa på en karriär som spanare ;)

Jag hade en riktigt rolig dröm när jag sov middag för en stund sen (ja det tar på krafterna att inte ha nåt att göra).

I medeltidens Kina, stred jag med mina kamrater mot den onda sidan. Motståndarna stod på den fasta delen av ett stort berg, medan vi var på en rund grej som man var tvungen att hoppa till, eller gå på nån bro. Men nån sån fanns ju inte. Det sköts med pilbågar och blåsrör och det kastades spjut. Av nån anledning nådde jag inte riktigt fram till den andra sidan. De fem meter eller så som det var (när jag hoppade över, som jag kommer till senare i drömmen).

Jag minns att jag blåste i en jättestor trumpetlur i trä. Den skulle tydligen skrämma slag på motståndarna i tron om att det var ett odjur eller nåt sånt. Hur som helst så funkade inte det. Mitt på fronten stred jag, gömde mig för alla pilar. Sen till min fasa, såg jag att de hade tagit fast vår drottning. Jag blev ju naturligtvis vansinnig. Sprang och greppade ett spjut och skrek mitt allra värsta stridsvrål och hoppade över till andra sidan.

Snopet att jag inte riktigt nådde fram. Men som den Kung Fu-hjälte jag var lyckades jag rädda situationen och ta mig till ett urhugghet parti straxt under mina fiender. Jag blev därefter jagad, av ingen mindre en Jet Li. Det var bara att kuta som om djävulen skulle ta min själ. Dessvärre är ju Jet Li den som alltid vinner (förutom i en Die Hard film, då Mel Gibson dödar honom).

Jet Li hinner ikapp mig, och häver mig till marken. Jag ber honom döda mig smärtfritt och snabbt. Så han stryper mig den jäkeln. Och inte tusan går det fort. Det dyker nu upp andra människor runt om oss. De har hundar. Hundarna börjar nosa på mig. Jet Li har sin hand runt min hals i ett stadigt grepp. Jag känner hur det stramar åt, och försöker spela död. Han går inte på det dock. Hundarna fortsätter att nosa runt på mig.

Till slut känner jag hur syret tar slut och jag håller på att dö. Hundarna slickar då på mina nakna fötter. Det börjar susa i mitt huvud, det blir varmt i öronen, ungefär som att det börjar rinna blod ur dem. Jag tar mina sista andetag.

Och det är nu jag känner att det är bäst att vakna innan jag dör på riktigt!! Hu, aldrig har jag haft en sån verklig nära-döden-upplevelse förut! Jag vet inte hur det känns att vara nära att dö på riktigt, men nu vet jag nästan i alla fall. Var tvungen att peta mig i örat när jag vaknade för att se om allt var okej :D

En riktigt spännande dröm faktiskt.

Ja det har varit lite dålig aktivitet här på sistonde. Men nu ska det bli bättre ska ni se! :)

Nu ska jag fortsätta städa upp. Finns hur mycket grejer som helst som ska plockas undan. Frågan är om jag måste bryta fysikens lagar genom att få plats med mer saker än vad det finns utrymme för ;) hehe