Så, nu är bilen såld. Det var lite tungt, för jag gillade verkligen den bilen. Det var i särklass den bästa bilen jag haft. Den har blivit så väl omhändertagen i sommar också. Tack Nina för det =)

Det mest tragiska är att killen som köpte den snart kommer att skicka henne till skroten. Han skulle bara ha henne en kortare period innan han fick en ny firmabil, sen ska det skrotas.

Det var en fin bil och hon förtjänar att få en liten plats här.

Herregud, jag har inte varit med om maken! La upp bilen på blocket och det ringer folk som galningar! Den första killen säger 2000 och visst jag går med på det, och ska åka till en plats i Zinkensdamm. Innan jag hinner säga flaska ringer nästa kille och bjuder 5000, och herregud jag tackar ja! Sen ringer nästa kille och låter mer seriös än de andra.

Det var nästan skrämmande, alla ringde från skyddat nummer och uppgav mobilnummer som inte har något registrerat på sig på Eniro. När jag sen beslutat mig för vem jag ska sälja till ringer den första killen upp igen. Han mer eller mindre hotar mig och säger att min jul inte kommer bli rolig, för att jag inte vill sälja bilen till honom längre. Sen ringer den andra killen och säger att han åkt nu, och är på väg till stället vi kommit överrens om. Han blir besviken och lägger på en tusenlapp till och erbjuder alltså 6000 för min bil. Alla utom ett samtal har varit mer eller mindre väldigt skumma. Det har i alla fall slutat ringa nu, och med det undrar jag om de alla inte var i maskopi med varandra, för att på något vis få bilen...

Ja herregud, tacka vet jag småstäder! Snart ska jag åka in till Centralen och lämna min bil och få pengar. Annonsen är borttagen. Jag hoppas bara bilen står kvar och att "kompisen" som var i Väsby inte kommer hit och snor bilen, eller kommer hit och pucklar på mig. Shit alltså!

England har ett nytt lagförslag på gång. Och för en gångs skull ska jag inte säga att det är helt förkastligt. Jag brukar ju annars tycka det om lagar mot prostitution. England tänker ett steg längre.

Det är helt fel att kvinnor förslavas och tvingas till att sälja sex. Det är från deras sida helt ofrivilligt och saknar helt samtycke. Med andra ord – våldtäkt. Känner en man till att kvinnan hålls som sexslav, eller på annat vis tvingats till det döms de för just våldtäkt. Ett nästan lysande förslag tycker jag. Bättre än att ha den lag som vi har här i Sverige.

Det här kan ni läsa mer om på aftonbladet .se.

Mer om prostitution från mig kan ni läsa här.

I dagens pappersupplaga av Metro kan man läsa om en matvarubutik i Wien, Österrike, som endast säljer mat till fattiga. Maten är skänkt från andra matvarubutiker som inte kan sälja varorna, på grund av felmärkning eller annat som gör den defekt. Sedan säljs varorna till kraftigt sänkta priser, men endast till de som är fattiga. Vilka är då de fattiga? Jo de som har en månadsinkomst under 800 euro.

Det här är en fantastisk idé som borde anammas även här i Sverige. För behovet finns verkligen.

Men den här artikeln fångade även min uppmärksamhet på ett annat sätt. Artikeln talar om att en fattig har en månadsinkomst på under 8000 kronor. Det innebär att vi har en hel del fattiga människor här i landet, och jag är en av dem. Visst har man sagt att man är fattig som en kyrkråtta, eller att man är en fattig student, men man har ju inte menat det som att man är "fattig" per se.

Fattig har för mig haft en helt annan innebörd förut. En hemlös är för mig en fattig människa bland annat. Wikipedia.org
säger så här om fattigdom: "Gränsen för fattigdom är enligt FN den inkomstnivå som kan anses som minimum för att försörja en familj med mat, bostad, kläder, medicinska behov och så vidare." Så enligt FN är jag inte fattig alltså, och det känns ju verkligen som en tröst *litet inslag av ironi*.

Sen har vi det som kallas för existensminimum som enligt wikipedian är det "belopp som en person måste ha för att uppnå skälig levnadsnivå". 2006 var det beloppet "drygt" 4000 kronor och då ska hyra för boende inte räknas in. Så 4000 kronor ska man klara sig på för att leva på existensminimum. Uppfyller jag kraven för någon som lever på existensminimum? Vi kollar!

Total inkomst - 7495 kronor (CSN)
Hyra - 3144 kronor
Kvar att leva på - 4351 kronor

Jag har alltså "drygt" 4000 kronor att leva på varje månad, vilket "borde" innebära att jag lever på existensminimum... Existensminimum räknas tydligen inte som "riktigt fattigdom" här i Sverige. Men ändå känner jag mig nu fattigare än igår.

Kommer ni ihåg hur det var när ni var små och den första snön kom? Vilken glädje man upplevde och hur kul det var att vara ute och bygga snögubbar, göra snöänglar och ha snöbollskrig? Visst var det en härlig tid?

 Men nu jävlar fick sig ungarna en smärre utskällning när de kastade snöbollar på mitt fönster! Shit alltså... Jag satt i godan ro i sängen med datorn och hade precis rest mig upp för att gå och hämta en bok. PANG! Precis när jag gick förbi rutan, som för övrigt är precis bredvid sängen, så smäller det till. Någon rackarns unge som kastat en snöboll på min ruta. Naturligtvis lackade jag ur och klädde på mig för att gå ut och leta upp ligisterna.

Det var ett gäng grabbar i tolvårsåldern som höll på att krama snöbollar en bit bort. Jag gick dit och frågade om det var dem som kastat snö på fönstret. "Näää det har vi inte gjort...". Jag hade säkert fått underkänt i kommunikation här om det var en examination. Men jag försökte tänka på hur jag uppträdde. De sa att de kastade på tjejerna som var ett tiotal meter bort, men inte på några fönster. Självklart ifrågasatte jag det och sa "Är det säkert det?", men de nekade.

"Näää okej, men har ni sett om det var de som kastade då?"
"Nää de har varit där borta hela tiden..."
 "Okej och ni har varit här hela tiden... Alltså är det ni som kastat snö på mitt fönster?"
"Öhhm, alltså... vi kastade på deras fönster och då kom de ut och sa att vi skulle sluta... Men alltså vi känner dem!"
"Men ni har ju kastat på mitt fönster också! Oavsett om ni känner folk får ni inte kasta snö på rutorna, de kan ju gå sönder... Tänkte ni på det?"
"Näääääää...." "Nää.. Ni får kasta hur mycket ni vill på varandra, men inte på fönstrena, okej?"
"Aaaaa"
"Bra... Ha det så kul nu..."

Det roliga var att de faktiskt sa att de inte hållt på med snöbollar, men höll i en varsin snöboll. Jag bara tittade på deras nävar fulla med snö när de sa så. Nåja det är väl bara att vänja sig vid att uppfostra andras ungar. Igår vart jag för övrigt skrämd av en massa oljud när jag nästan skulle till att somna. Det är skitjobbigt att bli störd av smällar när man ligger och ska sova. Så nu fick det vara nog. Nästa gång gör jag samma sak!

Idag fick jag pengar av SL. Hela summan på 1350 kronor tillbaka. *yay*

Det snöar - inte lika kul.
Det är kallt ute - inte lika kul.

Det är mycket som inte är kul just nu. Tur att det kommer såna här små glimtar av kul i ens liv! :)

För att inte förstöra en annars så fin dag så måste jag ju gnälla och klaga lite. Det hör liksom till.

Gnäll 1 - Hemvägen
Det var fullt som vanligt, trots att det var hyfsat tidigt. Folk snubblar över en när de ska in eller ut. Tyvärr hamnade jag ju i en vagn med ungar, små ungar. En stor dubbelvagn hade mamman till de små "änglarna" klämt in också. "Änglarna" var fallna änglar, precis som Lucifer och förde ett helvetes oväsen. Ska jag verkligen behöva spela musik för fulla muggar för att få en trevlig hemresa?

Gnäll 2 - Försäkringar
Jag har fått en faktura på en gruppförsäkring via SEKO, från Folksam. Jag är inte med i SEKO längre, och borde alltså inte ha den här försäkringen. Folksam har alltså förärats med ett mail.

Gnäll 3 - Kallt
Det är kallt i lägenheten! Har inte ens 19 grader. Har legat mellan 18.5 och 18.9. Väsbyhem föräras också med ett mail!

Gnäll 4 - Pank
Jag är pank helt enkelt!

Gnäll 5 - Blä!
Väsbyhem får inget mail alls, för jag kommer inte åt deras felanmälan! *suck* Jag får väl frysa helt enkelt (för ringa är ju dyrt och trist, och att gå dit orkar jag inte).

Tog mig för att städa idag. Det var ett bombnedslag i lägenheten verkligen. Grejer högt och lågt, damm överallt, och halva sängen belamrad med kläder och andra saker. När jag hittade en brun banan i sängen förstod jag att det var dags att städa.

Hur kan jag ha glömt en banan i sängen? Okej, inga snuskiga fantasier om bananer nu tack... Nu är det rätt så rent och fräscht här i lägenheten i alla fall. Jag behöver inte leka skeppsbrott för att ta mig någonstans längre.

Jag är däremot väldigt missnöjd över avsaknaden av eluttag i lägenheten.

Stod och väntade utanför Wayne's coffee på Kungsgatan. Skulle in och fika lite. Vid biografen stod Filip och Fredrik och var allmänt högljudda och spelade in något. Jag stod där allmänt oskyldig, med en ryggsäck på ryggen och tjuvlyssnade lite. De pratade på engelska, och utbryter helt plötsligt "he's got a backpack" och börjar sen gå åt mitt håll...

"Shit!" är det första jag tänker... Dra för f**n inte in mig i nåt här nu... Som tur var pratade de om något helt annat. Men tänk om... Nåja, det var de kändisarna...

Nu har jag inget mer skoj att berätta.

Herregud säger jag bara. Så mycket papper att fylla i för en fjuttig skada.

Två häften har jag fyllt i hittills, varav ett från Försäkringskassan. För att fylla i deras formulär behöver man nästan vara akademiker med svart bälte i professologi. Nu är lite ifyllt i alla fall. I morgon tar jag med det till läraren så får han kika. Men jag ska se till att träffa företagsläkaren först, och få ett utdrag ur min patientjournal.

Sen var det ju dags att anmäla till mitt eget försäkringsbolag. För tre år sedan sket jag i att anmäla en olycksskada till dem, och det var ju dumt så det låter vi bli med den här gången. Det var ytterligare ett formulär att fylla i...

Snälla, snälla, låt mig inte bli skadad mer! Jag orkar inte med allt pappersarbete...

Jag har så lätt att klaga på andras sätt att skriva. Svenskarna överlag, speciellt ungdomar, är riktigt usla på att skriva sitt modersmål. Det är särskrivningar, stavfel och andra grammatiska fel. Själv är jag ju helt perfekt! Eller?

Nej faktiskt inte. Nyss fick jag skämmas... Igen...

Första gången var när vi hade en skoluppgift att intervjua en person och göra en uppsats av det. Herregud vad jag blandade, och valde fel, tempusform. Ni vet - då, nu osv. Igår satt jag och fyllde i en skaderapport som ska till Kammarkollegiet, och imorse ställde jag mig och läste den. För det första hade jag blandat tempus, och för det andra har jag valt fel tempusform. Jag skrev i nu-form och så kan man ju inte göra.

Så idag blir det att gå och hämta en ny blankett eftersom jag skrev i bläck. Smart... Nej!

Jag är en av dem som totalvägrar att skaffa ett konto på Facebook. Frågan är hur länge det går att totalvägra. Måste folk lägga upp bilder man vill kika på just där? Det finns så många andra, bättre ställen man kan göra det på. Ställen där man inte behöver logga in för att kika.

Nästan alla jag känner har Facebook. Nästan alla lägger in bilder där. Hur länge ska jag kunna stå emot trycket?

Så här efter några dagars nedsatt rörelseförmåga kan jag bara konstatera att livet inte är lättare med endast en vänsterarm att använda sig av. Jag har hittat massa med saker som är avsevärt svårare att utföra:

Klä på sig
Tvätta sig
Torka sig
Borsta tänderna
Knäppa knappar
Äta
Öppna flaskor med skruvkork
Öppna konservburkar
Hålla i en väska samtidigt som jag ska visa upp pendelkortet

Ja listan kan göras lång. Nu väntar jag i alla fall på att läkaren på studenthälsovården ska kontakta mig så jag kan åka dit och få det här kollat på, och även göra någon form av skaderapport.

Tur att jag kan läsa i alla fall.

Jag åkte direkt från skolan till centralen för att ta bussen hem till Karlskoga. Som vanligt såg jag till att ha gott om tid på mig, för jag vet ju hur det brukar vara med tågen. I morse stod tåget still i Väsby bra länge innan vi fick kliva av igen och hoppa på ett nytt. Hur som helst, kom jag fram till centralen i god tid och kunde äta. Vanligtvis nu så är det någon form av reklamjippon mitt uppe i centralhallen, och det var det även den här dagen.

Det var bilmärket Skoda som hade ställt upp några av sina nya modeller för provsittning, och de hade så klart ett gäng med raska säljare på platsen. Jag gick förbi och satte mig vid en bänk för att äta min skräpmat. När jag väl hade ätit upp kände jag att det var dags att gå på toa. Det är ju bra att göra det innan man hoppar på en Swebus bus, för man vet ju inte om toaletten fungerar eller inte.

Däremot hade jag inga som helst pengar på mig efterrsom jag hade gett bort mina sista kontanter för att mätta en annan stackars tom mage. Hur ska jag nu lösa det här utan att behöva ta ut pengar och växla en massa. Jo, jag får en idé. Skoda hade ett litet smaskigt erbjudande. Provsitt och få en Tianlott. Tianlotter brukar ofta ge en vinst på just tio kronor, vilket var precis vad jag behövde för att uträtta mina ärenden.

Jag lunkar bort till bilarna och ser jätteintresserad ut och tittar på specifikationerna och petar och klämmer. Till sist sätter jag mig i förarsätet i en av bilarna och ser ännu mer intresserad ut. Där får jag sitta ganska länge innan det kommer en säljare och hejar på mig. Tro det eller ej, men jag njöt ändå av att sitta i bilen, för den var skön. Skoda är ett riktigt fint märke, väl värd den lilla nätta summan den kostar.

Jag är ju som sagt fortfarande väldigt intresserad och frågar om automatlåda, bränsleförbrukning och allt annat som kan tänkas vara intressant att veta. När jag fått informationen kliver jag ur, tackar för mig och står och väntar på att få min Tianlott. Jag uppträder dock som om jag inte hade den blekaste om att jag skulle få en lott för att sitta och glo i bilen. Han viker av och jag glor på en annan bil. Det dröjer dock inte länge innan han kommer tillbaka och ber mig fylla i en enkät. Gör jag det så ska jag få en Tianlott.

"Oohh!" utbrister jag förvånat. Trevligt, trevligt. Jag fyller i och får min lott och går därifrån. Dessvärre vinner jag inte ett skit, men kul var det så klart. Tänk om jag vunnit 250.000 kronor. Jag lovade i och för sig säljaren att jag skulle komma tillbaka och köpa en bil då, så det var kanske lika bra. Men en tia hade ju varit fint. Jag fick istället gå och plocka ut en hundralapp, växla den till småpengar och gå på toa.

Allt gick bra ändå, och nu sitter jag på bussen.


"Provsitt Skoda! Få en Tianlott." Det borde vara "Fyll i en enkät! Få en Tianlott."

Nu är det så dags att avsluta ICA-historien om den missvisande microvågsugnen.

Jag skrev ett mail till ICA's kundtjänst och beklagade mig över att jag inte kunnat få den micro som de lovat. För några dagar sen fick jag ett brev hemskickat där det stod att jag skulle gå till min ICA-butik och säga åt dem att beställa hem en micro med grill. Sagt och gjort, jag åkte dit innan skolan i förmiddags.

Men döm om min förvåning när jag kommer dit och ser att de har skaffat in den typen av micro jag vill ha. Snuvad på konfekten åker jag till skolan istället. Jag som hade tänkt att få vifta lite med brevet och kräva att de beställer hem det jag ska ha. Men det fanns en ny hake nu. Micron kostade 1095 kronor. Det vill jag ju inte betala.

Men men, jag la om taktiken och åkte dit efter att jag varit hemma efter skolan och flyttat lite pengar. Rycker tag i en kille och drar med honom till micron och säger att det där priset vill jag minsann inte betala, utan 595 tänker jag pröjsa. Han kilar iväg och hämtar ett ICA-blad för att se om det jag säger stämmer. Och det stämmer minsann. Nästan...

Det här är tydligen en micro som är snäppet bättre än den i bladet. Killen tar telefonen och ringer, sen springer han iväg. Tillbaka kommer han med chefen.Chefen har en telefonlur i ena näven, rusar mer eller mindre förbi och säger att jag kan ta den micron för 595. Kanon, tycker jag, och tar micron och går till kassan.

Väl i kassan säger jag att jag ska ha den för 595 och att hon ska ringa jouren. Hon gör så och knappar in rätt summa i kassan. Jag går därifrån med en fräsch micro som jag precis fixat 500 spänn rabatt på.

Är jag bra eller är jag bäst?



Min nya micro. Den har en effekt på 1000w och grillelement. Pling!

Ofta när man ser reklam, vare sig det är på TV, i en tidning eller på en stor reklampelare så brukar det finnas finstilt text längst ner i rutan. Den finstilta brukar ofta förtydliga att vi inte riktigt kan få det som reklamen just visat, eller något annat som ska göra att försäljaren klarar sig undan med en massa fula trick.

Volvo har just nu en exemplarisk modell på reklampelare runt om i landet. Titta bara på bilderna så får ni se.

Tack Zombie för den!

Kommentera gärna :)

Att reflektera över saker som man ser, hör och upplever är både intressant och utvecklande. Under de närmsta åren kommer jag att lära mig otroligt mycket, vara med om desto mer och ha massor att reflektera över. Ju mer jag lär mig, desto mer saker uppmärksammar jag, och desto mer reflekterar jag.

Det var dags att raka bort den långa skäggstubben. Direkt efter att jag kom hem från skolan ställde jag mig i badrummet och tog tag i det jag skjutit på ett par dagar för länge. Grannfrun bråkar med sin sambo. Sambon som för någon månad sedan hade sönder en glasruta i entrédörren.

Jag började genast fundera på vad som startat bråket, och hur det kommer att sluta. Kommer det sluta i slagsmål, eller kommer det att sluta väl. Kommer det sluta med att jag får ringa polisen. Den här gången slutade det bra, men vem vet hur det blir nästa gång.

Imorgon har vi handledarsamtal i skolan. Där ska vi ta upp reflektioner som har en direkt anknytning till skolan eller vårt framtida yrke. Jag har aldrig svårt för att komma på något.

Eftersom jag är så duktig så har jag precis beställt en present till mig själv. En ny skrivare, kopiator, scanner.

Kalasbra! Hoppas bara jag får mycket nytta av den.

Ni vet hur det känns, när telefonen väcker än på morgonen. Paniken man får av ljudet som skär genom märg och ben, och man helst av allt bara vill få tyst på oljudet. Den här gången tittade jag dock på displayen innan jag tryckte på en knapp. Det var någon som ringde. Och inte vem som helst.

Det var SL Kundtjänst. Mitt studentkort som jag tappade för drygt en månad sen har kommit tillrätta och jag får komma och hämta det på deras huvudkontor. Det nyinköpta kortet återlöses och jag får pengar tillbaka. Hur mycket är inte sagt, men det märks väl.

Så efter skolan tog jag mig tiden att åka till Stadshagen och letade upp SL's huvudkontor. Där får jag tillbaka mitt gamla kort och lämnar in det nya. Tydligen så var det en kontrollant som haffat en kille igår med mitt kort. På pendeltåget i Märsta. För en gångs skull har SL's kontrollanter varit till nytta och deras jobb gett utdelning. Aldrig mer ska jag gnälla på SL's kontrollanter (men man ska aldrig säga aldrig).

En sak dock som förbryllade mig, det var att protokollet som kontrollanten skrivit var sekretessbelagt. Om vi ändå gått igenom sekretessen mer i skolan! För på väg därifrån började jag fundera på vilka grunder den var sekretessbelagd. Någon som vet?

Tack SL-kontrollanten som haffade mitt kort!


 

Det är knappt så jag har vågat skriva om det här den senaste tiden. Men nu är det helt okej igen.

Fonderna sjönk rätt bra ett tag, och var nere på samma nivå som när jag köpte, och det var lite oroväckande. Jag ville ju inte få höra "vad var det jag sa" från er ju! Men nu ligger den bra till igen på cirka 12 kronor per andel. Nu kan det ju bara bli bättre och bättre.

Det var länge sen jag skrev över huvud taget nu, men jag har ju varit borta. Det kommer förhoppningsvis skrivas mer i veckan här.