Var och fikade efter skolan med J. 29 kronor för en 33 cl colaflaska är ta mig f**n alldeles för dyrt. 20 kronor för en negerboll (även om den var ganska stor) är också alldeles för dyrt. Men det är ju bara att bita i det sura äpplet om man vill ta en trevlig fika med en klasskamrat.

Men men, det går att se till att roa sig för hela slanten. Innan hemgång var jag tvungen att lätta lite på trycket. Det är ju så lång väg hem, så det är lika bra att passa på. På toaletten hade de värsta roliga grejen. På den såg jag till att få valuta för alla mina 49 kronorna. En automatisk pappersutmatare! Varje gång man slet av en bit papper så kom det automatiskt ut en ny snutt. Ville man ha en längre snutt drog man bara handen framför så matade den ut en liten bit till. Snacka om att vara lättroad alltså!

Jag fick i alla fall valuta för varenda liten peng... Även om jag slösade lite på papperet... Men kul var det!



Snacka om rolig pryl alltså!

Förutom att jag började andra terminen på PHS idag och träffade vår fadderklass som var helt underbar, så har jag pressat mig igenom bänkpressprovet med godkänt resultat. Det var i och för sig inget prov idag, men nu vet jag att jag skulle klara det om det var ett. Nu gäller det bara att öka pumpen lite så jag klarar av 3 set =)

I morse var jag på S:t Eriks ögonsjukhus och träffade kirurgen igen. Den här gången var det bara en efterkontroll, tack och lov. Vi skrattade lite åt hela min situation, speciellt när kirurgen sa "efter sju svåra tilltag, 14 undersökningar, bla bla bla...". Jaa nåt i den stilen, utan en massa bla:n. Hur som helst, ett nytt återbesök i augusti, som med stor sannolikhet inte kommer att leda till någon ny operation.  Höger öga är ju lite närsynt fortfarande, men "det är bra med marginal" enligt Dr Montan. Marginalen ska tydligen vara bra att ha om 16 eller så år, när ålderssyntheten träder in. o_0

Nu ska jag beställa hem lite prov på glasögon.... Det ska inte bli en höjdare att få ha glasögon igen. Fast har jag tur så ökar bara min sexappeal... Jag och Sean, liksom.... ;)



Skulle kunna vara jag om 50 år. Fast jag vill ha mer hår, och absolut
inte ett sånt fånigt leende!

Oj oj, det händer saker i trapphuset minsann. Det verkar som om grannen redan drar in nya fruntimmer i boet. När jag kom hem för en stund sedan låg det en uppbruten kondomförpackning i korridoren. Det här kan ju utvecklas till rena dokusåpan. Tänk om jag skulle försöka montera en fiberoptisk kamera genom ventilen inne på toa. Göra en egen version av Big Brother.


Eller inte....

Upplösningen på gårdagens grannfejd kom fortare än vad jag trodde.

Idag är den tjusiga lilla lappen med damens namn borta från grannens dörr. Den som var så fint utsmyckad med blommor och färger. Nåja, det kanske blir lite lugnare på helgerna nu. Eller så blir det värre. Nu ska han väl festa och leka med nya fruntimmer. Det kanske blir något annat att lyssna på då i och för sig.

Ibland brukar jag höra grannarna prata. Deras badrum gränsar till mitt, och som brukligt så finns det en ventil i badrummet. Genom ventilen kan man i princip höra allt, så länge volymen är skaplig. Det är något jag har försökt tänka på när jag drar igång och sjunger eller beter mig allmänt knasigt i min ensamhet. Jag vill ju inte att grannen ska höra vad konstig man är.
Tydligen tänker inte grannen på samma sak. Eller så vet de inte om att det hörs väldigt bra...

Jag satt på toa och gjorde mina dagliga behov, när det plötsligt började låta som om jag bodde i en rivningskåk. Det kraschade och smällde och lät som om det var i mitt badrum det slogs sönder grejer. Herrn i huset (nyss fyllda 30) skrek åt damen (säkert några år yngre än herrn) att sluta. Han var inte helt glad åt hennes tilltag att rasera halva badrummet. De var helt klart oense om något.

Jag kunde mer eller mindre höra vartenda ord som sades... förlåt, skreks, i lägenheten bredvid. Jag kunde ju heller inte låta bli att tjuvlyssna trots att jag blev färdig med mina "business" inne i badrummet. Hon grina och skrek, medan han var lugn och saklig när han pratade tillbaka. Synd att jag har så dåligt minne, annars skulle jag ha berättat lite om vad deras konversation gick ut på.

Jag väntar spänt på en uppföljning av det här!

Och då menar jag kollektivtrafiken. Nu är det någon stackare som varit trött på livet och hoppat framför ett tåg här i Upplands Väsby. Och all tågtrafik som går norrut står still. Inte bara pendeltågen utan även de rikstäckande tågen. Spank you very much, nu måste jag åka buss.

Det är så lätt att sabotera hela kollektivtrafiken i storstockholm. Det är bara att slänga sig framför tåget så hopar sig paniken i köerna till bussarna. Det är mycket människor som åker med pendeltågen och det ser man framförallt när de försöker klämma in sig i en och samma buss. Herregud människor, vad tänker ni med? Det går inte fortare för att ni springer till busskön.

Jag gick i lugn takt till bussköerna, slank bakom den sista bussen i kön och hej o hå, där kom det en buss till och jag var först in i den. Sen kom rusningen och det blev genast proppfullt. Snart ska jag ta mig till stan igen, och det kommer nog ta längre tid än beräknat. Den som hoppar framför ett tåg vet inte vilken röra den ställer till med.

Välj ett bättre sätt att gå vidare. Tänk på alla som drabbas. Det är många som ser vad som händer som kan bli traumatiserade för livet. Jag som inte ser något blir bara upprörd över att tåget står still, eller att jag måste klämmas i en buss. Men nog faan räcker det för mig!

Det var länge sedan jag hade drömmar jag kommer ihåg när jag vaknar. Nu kommer jag ihåg bägge. Kommer till och med den jag hade förra natten.

Första drömmen jag hade inatt  var lite postapokalyptisk. Nutid. Jag, precis som alla var fattiga och fick hämta ut ransoner. Jag stod i en lång kö som slutade vid en disk där det stod en kvinna och delade ut saker. Väl framme hade jag en identifikationshandling att hämta ut. Det var inte så att de frågade vad jag hette, utan snarare om det var mitt namn som stod på ID-handlingen. Naturligtvis var det inte mitt namn, men jag sa ja i alla fall. Det var helt uppenbart att det var gjort för min skull. Jag tog ID-handlingen plus att märkligt piller de sa var det sista på min medicin. Jag slapp i alla fall p-pillren alla andra så gärna tog massor av. Män, ska jag tillägga.

Jag träffade sedan en kvinna som då var min "fru". Det var hon som hade fixat mitt falskleg. Hon tog mig till en grupp med människor som hälsade mig välkommen. Eftersom vi inte hade någon elektricitet så var det stearinljus som gav oss ljus. Varför jag prompt skulle leka med ljusen och elda i folks hår det vet jag inte. Sånt är väl helt enkelt kul bara. Jag vet inte hur drömmen slutade för jag tror jag vaknade till lite. Tror det var något jag reagerade på som gjorde att jag vaknade. Kul var det i alla fall.

Den andra drömmen jag hade var lite mixad. I början var det inne på en restaurang. Jag, och en kollega var där för att spana på två potentiella vapenburna kriminella. Det slutade med dragna vapen och skottlossning. Självklart prickade vi busarna och det blev ett smärre blodbad. Det var fler i restaurangen som blev träffade. Helt plötsligt var jag ambulanssjukvårdare som skulle rädda livet på alla människor, framförallt busarna.

Ingen ville hjälpa mig hämta handdukar och annat jag skulle stoppa blödningar med, så jag vart lite förtvivlad. När sedan de andra ambulansmännen försvann och jag ringde efter ytterligare ambulanser så var det ingen som ville komma. NÄr jag sedan var ute till "min" ambulans så hade någon placerat en liten unge på en bår under ambulansen. Han fick jag ta in i värmen eftersom han höll på att drunkna i en vattenpöl. Jag var sedan ute vid min ambulans och skulle ha mer förband, och då kom ytterligare en ambulans. När jag väl skulle visa dem till rätt hus hade jag gått vilse, trots att min ambulans stod utanför huset. Ja jag skriver huset för nu helt plötsligt var vi i området Bråten i Karlskoga. Närmare bestämt i familjen Abrahamssons hus. När jag väl vaknade upp från den drömmen kom jag på att det var jag som hade skjutit busarna.

Förra natten var jag på en kryssning. Den här drömmen var inte alls lika rolig, utan snarare fylld av panik. Att tappa bort någon på ett kryssningsfartyg är inte roligt kan jag säga. Inga spår av personen i fråga alls. Usch...

Nu är det en vecka kvar innan det är dags att återigen, för femtioelfte gången, gå till S:t Eriks ögonsjukhus. Den här gången för en efterkontroll. Ytterligare en alltså. Vad kommer han att säga nu? Det vänstra ögat är fortfarande inte helt hundraprocentigt okej, och det högra är inte mycket bättre det. Orkar jag med fler operationer är en stor fråga? Kommer han att vilja operera mig mer är ytterligare en fråga?

Har jag investerat närmre 30 000 kronor på något halvdant? Svaret på det kom nog redan efter andra operationen. Är det nu så att jag kommer att få återgå till glasögon och linser trots allt lidande jag genomgått? Jag trodde att det skulle vara slut på allt petande i ögonen och alla utgifter som linser gav, men tydligen hade jag fel.

Å andra sidan måste jag ju ändå säga att utan operation hade jag inte kommit dit jag är idag, så något positivt har det ju ändå gett. Nåja på måndag vet jag mer. Jag har redan nu kollat in lite bågar på Lensway, just in case. När jag väl fått hem några provbågar ska ni få se hur jag ser ut i dem.

För övrigt kan jag nästan höra Erics asgarv ändå hit... Han roar sig måttligt åt att jag kommer att bli böttnefjant igen. En gång glasögonorm, alltid glasögonorm?

Har funderat att investera i lite träningskläder när CSN-bidraget dyker upp här snart. Bland annat i ett par löparbyxor (tights) och en pulsklocka, för att kunna få ut det mesta av konditionsträningen. Så jag satte mig ner och bläddrade igenom Gymgrossistens utbud av just träningskläder.

Då hittar jag en produkt som jag har svårt att förstå vad den gör i kategorin "träningskläder" och varför någon över huvud taget ens funderar över att ha den på sig när man tränar. "Not a product for pencilnecks!", innebär det att man har den för att träna nackmusklerna eller? =)

Under trettonhelgen var jag bortrest igen, för att träffa goda vänner och ha trevligt och koppla av. Naturligtvis finns det ju en del små barn och en och annan bebis med. Trots ihärdiga försök att skrämma iväg barn och bebisar hamnar bebisen Ronja just i mina händer. Mina händer som absolut inte vill hålla i ett barn, och framförallt inte i en bebis.

Jag sitter ner och bebisen står i mitt knä, eller snarare på mina lår, och jag håller det som brukligt under armarna. Eftersom bebisen är väldigt väldigt liten, så där som bebisar brukar vara så täcker ju mina händer nästan hela överkroppen på den. Ja "den" för det är vad bebisar är enligt mig.

Den står där och trampar lite lätt ibland, rör sig måttligt mycket... när det helt plötsligt blir väldigt varmt där bebisen har sina fötter? Eftersom föräldrarna är precis i närheten frågar jag dem om bebisen har väldigt varma fötter eller om den kissar igenom blöjan, varpå mamman svarar att hon har väldigt varma fötter. Rolig som jag är säger jag "det är väl jag som kissat ner mig då" och tittar i skrevet där det känns så varmt. Där ligger en liten hög med brunt klet, som definitivt inte kommer från mig. Det är slemmigt, och varmt och håller på att tränga igenom mina jeans. "Aaahhh!!!" utbrister jag naturligtvis. "Bebisen har kräkts på mig!!" =(

Naturligtvis tycker alla som är runt omkring mig att det här är jätteroligt och skrattar åt min situation, speciellt då när jag sitter där och torkar av mina byxor. "Du kanske skulle ha läst instruktionsboken" säger pappan till bebisen och påpekar att man inte trycker en nymatad bebis på magen (som jag tydligen råkade göra) för då kräks den. Tack för informationen, jag ska aldrig mer hålla i en nymatad bebis. Förhoppningsvis aldrig mer hålla i en bebis alls! Never, what so friggin ever!

Bebisar har bara varma fötter när de kräks på dem!

Så har vi den första fyrverkeriskadade då. Det hann knappt bli mörkt, och nio timmar kvar till nyår. Jag kommer säkert att uppdatera den här sidan lite då och då, eftersom jag inte har något bättre för mig. Inte för att någon kommer att läsa här under kvällen ändå =P

Ca 15:00 En 14-årig pojke i Västerås har skadats lindrigt i handen av ett rörfyrverkeri. Man tycker ju att polisen borde utfärda böter till föräldrarna för att de låter barnen leka med sådant som för dem är illegalt.


Det slutade visst inte som jag spått. Inga döda av fyrverkerier, men en hel del skadade. Däremot några mördade.... Gott nytt eller?

Ja det är ca tolv timmar kvar till ett nytt år.

Och jag garanterar er att minst en person kommer att dö av fyrverkerier inatt, och minst två kommer att skadas allvarligt. Det är ju en följd av att folk inte kan hantera sig själva eller de fyrverkerier de handskas med. Så vi får väl se vad som står i nyheterna imorrn.

Ja ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Syftningsfel finns lite här och var när man skriver och ja, även jag har lite fel ibland. På metro.se hittar jag den här fantastiska nyhetsrubriken:
"Två 15-åriga pojkar från Landskrona döms av hovrätten i Malmö för grov våldtäkt mot en 13-årig flicka efter att ha chattat med henne."

Nu undrar man ju förstås hur man kan bli dömd för våldtäkt bara för att man har chattat med någon. Självklart var det inte riktigt så det gick till, men man undrar ju vad de menar.

Ett annat roligt syftningsfel som vår kriminologilärare visade oss. Det är från en enkätundersökning där man ville få fram vad invånarna var oroliga för:
”Att min nya cykel ska bli snodd eller bli våldtagen!”
Du behöver nog inte oroa dig för det sistnämnda i alla fall.

Häromdagen träffade jag min vän Johnny på stan. En go kille med hjärtat på rätt ställe (jo läkarna har faktiskt kollat). Han bjöd på mat och fika, eftersom jag är en sådan fattig stackare. Efter att ha drivit runt på stan ett tag beslutade vi att gå på bio. Det blev The day the earth stood still.

Men, det roliga inträffade faktiskt när vi väntade på att få gå in i salongen. Johnny satt på en bänk vid fönstret och såg allmänt väck ut, så där som bara han kan göra. Två tjejer går förbi och pekar på Johnny och säger "Kolla hamstern!". Jag kollar på tjejerna, och sedan på Johnny sen skrattar jag.

Nu var det ju inte han de syftade på, men visst är likheten slående? =)

Sitter här en måndagkväll och pluggar. Läser ytterligare en hjärnsmältande bok med konstiga förkortningar och svåruttalade och svåra ord, när jag för hundrafemtielfte gången stöter på "ordet" (ibid.) i en mening. Eftersom det här "ordet" har dykt upp i fler än en bok den närmsta tiden blir jag nästan förbannad. Förbannad för att det används, och för att jag inte har den blekaste aning om vad det betyder!

Det får med andra ord vara nog nu, inget mer läsande utan att ta reda på vad det betyder. *www.wikipedia.org - ibid.* Ahaaa, nuu förstår jag. Det är samma sak som (a.a), eller (op. cit.). Vilket inte säger mig så mycket utan förklaringen till dem. Kort sagt kan man säga att det betyder "på samma ställe". Man har alltså refererat till det redan, på ett annat ställe. Nu kan jag med lugn i kroppen fortsätta att läsa!

Tills jag kommer till nästa sida mer eller mindre. Nu har man hittat på ytterligare ett nytt ord att leka med. Anomi. Nej men va roligt... Men vänta... Ett till... Diskrepans... Det är inte kul att försöka lära sig något när hälften av tiden går åt till att försöka hitta innebörden av ett ord. Ett enda litet ord förstör så mycket!

Jag har till och med varit tvungen att maila läraren för att få en förklaring på en hel mening. Får författarna betalt per ord, och fem kronor extra för riktigt svåra ord?

Inte undra på att jag gnisslar tänder!

Vad gör man när det är knapert i kassan och man inte har mycket mat i skåpen? Man improviserar så klart.

I kylen hade jag en bunt med bacon, en tjock skiva kassler och lite gammalt ris. Det här skulle jag lyckas skapa något av. Simsalabim, jag skar baconet i små skivor och tärnade upp kasslern. Slängde ner det i stekpannan och kryddade med lite allehanda kryddor. Ner med riset i samma stekpanna och rörde runt. Nej det här duger inte, tänkte jag och slängde ner tre ägg också, så det blir lite som på kinarestaurangen. Fast där har man alltid lite grönsaker också, så jag grävde fram lite frysta grönsaker, ärtor-paprika-majs som tinades i kokande vatten för att sedan göra resten av maten sällskap.

Fattig mat behöver inte vara mindre god, däremot är den säkert mindre nyttig. Det räckte dessutom till tre måltider vilket inte är fy skam. Riktigt gott var det också!

Idag var det så dags för det årliga tandläkarbesöket.

Inga hål, men lite tandsten. Lite blödningar i tandköttet som beror på slarv med tandtråd. Jag har mycket fina tänder, ett jättefint bett och det kunde knappt vara bättre. Jag gnisslar lite grann och det måste jag tydligen sluta med.

Det blev inte billigt - 670 kronor. Det kommer bli ännu dyrare också. Jag måste ju som bekant operera ut en visdomstand, och det blir ett x antal tusen kronor för att göra det. Tack och lov har vi ju en ny tandreform, så efter 3000 kronor betalar jag bara halva beloppet. Som om 3000 inte var tillräckligt dyrt.

Det blir alltså inget handlande av godsaker innan jul, för tandläkaren tog hela julkassan. Men men, det kommer fler jular.

Pubmästeriet hade slagit på stort igår och hyrt krogen Snaps vid Medborgarplatsen. Självklart blev det lite förfest innan vi gick till krogen. Det var hyfsat trevligt och Tobias drack en massa öl. Vilket resulterade i en kraftig baksmälla på förmiddagen. Inge kul det måste jag säga, speciellt inte när man har skola dagen efter.

Det intressanta hände dock på vägen hem. Vi var fyra stycken som tog följe därifrån, och på Götgatan såg vi två killar som sparkade på en liggande cykel. Samtidigt hörde vi glas krossas. Det kunde vi ju naturligtvis inte låta passera så vi skrek ju på killarna. Då börjar de skrika åt oss, på spanska, och gå mot oss. J sträckte ut armarna och skrek "que pasa!" till killarna.

Den ena killen hade en ryggsäck som han slängde mot oss, sedan började knuffandet. De knuffades hej vilt medan vi försökte lugna ner dem. De lugnade ner sig, för att sedan tvärvända igen. J blir sparkad på benen, dock inte så hårt. Sedan tar killen av sig skärpet och börjar vifta med. Man fick sig några piskningar, men man har ju lärt sig att blocka. Det blev inte mer än så, vi slog inte tillbaka utan försökte värja oss. De hann ju krossa lite rutor och annat på sin väg ner för Götgatan, och vi gjorde säkert inte saken bättre, utan snarare sämre. Hade vi inte sagt något hade de kanske inte krossat så mycket glas som de gjorde.

Med stor sannolikhet var de påverkade av något, eftersom de hade ett sådant ombytligt humör. Det är ju tyvärr sådant här man kommer att jobba med. Höga, fulla människor som inte är riktigt kloka, som gör allt för att mucka gräl och ha sönder andras egendom. Det är ju en extra lärdom det här.

Man vet aldrig hur folk ska reagera. Var beredd på det värsta. Det här slutade ju lyckligt, ingen blev skadad. Men de kunde ju faktiskt ha haft knivar, tillhyggen eller andra farliga saker. Eller helt enkelt börja puckla på oss med händerna.

Jag bara måste dela med mig av något. Något som fick mig att skratta så jag nästan väckte grannarna. Hittade den på Anja's blogg, så tack för den!

Observera att det här är en bulgarisk kvinna som ska sjunga på engelska! Hon sjunger alltså inte på något annat språk än just engelska. Have that in mind people, as you listen!

I mailboxen har det trillat ned ett mail. Antagligen ett spam, men jag svarade för skojs skull. Var ju inga skadliga filer att ladda ner eller så, så man kan ju testa i alla fall. Nu är frågan, är det ett intelligent (mindre intelligent sådant) spam, eller är det en verklig person som använder översättningsprogram? Läs svaret jag fick efter att jag svarat.

Först, den engelska versionen (som faktiskt kommer sist i mailet, men som jag väljer att lägga upp först).
My Dear ,
I am more than happy in your urgent reply to my mail.How was your day?.mine was cool over here in Daker Senegal.My name is paulina fab am 23y ears from libaria in west Africa and presently i am residing in the refugee camp here in dakar as a result of the civil war going on in my country.My late father Dr Daniel fab was the personal advicer to the former head of state before the rebels attacked my house one early morning killing my mother and my father. It was only me that is alive now and i managed to make my way to near by country Senegal where i am leaving now. I would like to know more about you. Your likes and dislikes,your hobbies and what you are doing presently.I will tell more about myself in my next mail. Attached here is my picture, Hoping to hear from you soonest. Thanks

Okej, lite taskig engelska men det är förståelig engelska. Nu till den automatiska svensköversättningen.
Min kära,
Jag är mer än gärna i din omedelbara svar på min mail.How var din dag?. Gruvan var cool hit i Daker Senegal.My namn är Paulina fab am 23y öron från libaria i Västafrika och för närvarande är jag som bor i flyktingläger här i Dakar som en följd av inbördeskriget som pågår i mitt country.My sent far Dr Daniel fab var den personliga advicer till fd statschef innan rebellerna attackerade mitt hus en tidig morgon att döda min mor och min far. Det var bara jag som lever nu och jag lyckades göra mig till närheten av land Senegal där jag lämnar nu. Jag skulle vilja veta mer om dig. Din gillar och ogillar, dina fritidsintressen och vad du gör presently.I kommer att berätta mer om mig själv i min nästa post. Bifogas här är min bild, Hoppas att du hör av dig snarast. Tack

Lite småroligt...