Under trettonhelgen var jag bortrest igen, för att träffa goda vänner och ha trevligt och koppla av. Naturligtvis finns det ju en del små barn och en och annan bebis med. Trots ihärdiga försök att skrämma iväg barn och bebisar hamnar bebisen Ronja just i mina händer. Mina händer som absolut inte vill hålla i ett barn, och framförallt inte i en bebis.

Jag sitter ner och bebisen står i mitt knä, eller snarare på mina lår, och jag håller det som brukligt under armarna. Eftersom bebisen är väldigt väldigt liten, så där som bebisar brukar vara så täcker ju mina händer nästan hela överkroppen på den. Ja "den" för det är vad bebisar är enligt mig.

Den står där och trampar lite lätt ibland, rör sig måttligt mycket... när det helt plötsligt blir väldigt varmt där bebisen har sina fötter? Eftersom föräldrarna är precis i närheten frågar jag dem om bebisen har väldigt varma fötter eller om den kissar igenom blöjan, varpå mamman svarar att hon har väldigt varma fötter. Rolig som jag är säger jag "det är väl jag som kissat ner mig då" och tittar i skrevet där det känns så varmt. Där ligger en liten hög med brunt klet, som definitivt inte kommer från mig. Det är slemmigt, och varmt och håller på att tränga igenom mina jeans. "Aaahhh!!!" utbrister jag naturligtvis. "Bebisen har kräkts på mig!!" =(

Naturligtvis tycker alla som är runt omkring mig att det här är jätteroligt och skrattar åt min situation, speciellt då när jag sitter där och torkar av mina byxor. "Du kanske skulle ha läst instruktionsboken" säger pappan till bebisen och påpekar att man inte trycker en nymatad bebis på magen (som jag tydligen råkade göra) för då kräks den. Tack för informationen, jag ska aldrig mer hålla i en nymatad bebis. Förhoppningsvis aldrig mer hålla i en bebis alls! Never, what so friggin ever!

Bebisar har bara varma fötter när de kräks på dem!