Jag hade en riktigt rolig dröm när jag sov middag för en stund sen (ja det tar på krafterna att inte ha nåt att göra).

I medeltidens Kina, stred jag med mina kamrater mot den onda sidan. Motståndarna stod på den fasta delen av ett stort berg, medan vi var på en rund grej som man var tvungen att hoppa till, eller gå på nån bro. Men nån sån fanns ju inte. Det sköts med pilbågar och blåsrör och det kastades spjut. Av nån anledning nådde jag inte riktigt fram till den andra sidan. De fem meter eller så som det var (när jag hoppade över, som jag kommer till senare i drömmen).

Jag minns att jag blåste i en jättestor trumpetlur i trä. Den skulle tydligen skrämma slag på motståndarna i tron om att det var ett odjur eller nåt sånt. Hur som helst så funkade inte det. Mitt på fronten stred jag, gömde mig för alla pilar. Sen till min fasa, såg jag att de hade tagit fast vår drottning. Jag blev ju naturligtvis vansinnig. Sprang och greppade ett spjut och skrek mitt allra värsta stridsvrål och hoppade över till andra sidan.

Snopet att jag inte riktigt nådde fram. Men som den Kung Fu-hjälte jag var lyckades jag rädda situationen och ta mig till ett urhugghet parti straxt under mina fiender. Jag blev därefter jagad, av ingen mindre en Jet Li. Det var bara att kuta som om djävulen skulle ta min själ. Dessvärre är ju Jet Li den som alltid vinner (förutom i en Die Hard film, då Mel Gibson dödar honom).

Jet Li hinner ikapp mig, och häver mig till marken. Jag ber honom döda mig smärtfritt och snabbt. Så han stryper mig den jäkeln. Och inte tusan går det fort. Det dyker nu upp andra människor runt om oss. De har hundar. Hundarna börjar nosa på mig. Jet Li har sin hand runt min hals i ett stadigt grepp. Jag känner hur det stramar åt, och försöker spela död. Han går inte på det dock. Hundarna fortsätter att nosa runt på mig.

Till slut känner jag hur syret tar slut och jag håller på att dö. Hundarna slickar då på mina nakna fötter. Det börjar susa i mitt huvud, det blir varmt i öronen, ungefär som att det börjar rinna blod ur dem. Jag tar mina sista andetag.

Och det är nu jag känner att det är bäst att vakna innan jag dör på riktigt!! Hu, aldrig har jag haft en sån verklig nära-döden-upplevelse förut! Jag vet inte hur det känns att vara nära att dö på riktigt, men nu vet jag nästan i alla fall. Var tvungen att peta mig i örat när jag vaknade för att se om allt var okej :D

En riktigt spännande dröm faktiskt.