Häromdagen var jag på väg till gymet för att träna. Iförd en vitrandig piké, och blåa jeans, med en alldeles vanlig ryggsäck på ryggen.

Det var en helt vanlig dag, lite ljummet, växlande molnighet och en skön vind. Jag korsade precis vägen och kom i anslutningskurs med fem-sex berusade killar. Jag sneglade lite mot dem medan jag styrde upp kursen rakt åt det hållet jag skulle gå. Samtliga killar svänger av åt samma håll som mig och en av dem hamnar nästintill bredvid mig.

"Polis polis potatisgris" säger han till mig. Jag ursäktar mig och tar av mig hörlurarna för att verkligen höra vad han säger. "Polis polis potatisgris" säger han igen. "Varför säger du så?", frågar jag.  "För att jag tror det." säger han. Haha, jag kan inte annat än att le och säga att han mer eller mindre slog huvudet på spiken. Han ler tillbaka och säger "Visste väl det. Ha det bra då!"

Jag har aldrig i hela mitt liv sett människan, och kommer säkert aldrig någonsin se honom igen. Men han gjorde i alla fall ett intryck på mig. Nu vet jag att jag defenitivt inte ska satsa på en karriär som spanare ;)