Det här utspelade sig för snart en vecka sedan. Eller mer, jag har ingen direkt tidsuppfattning längre.

Jag var på väg hem till Väsby, efter att ha varit i Karlskoga. Eftersom jag har en hel del packning så väljer jag att ställa mig vid dörrarna på pendeltåget. Vid en station kliver det på två killar, med latino-ursprung om jag får gissa. De kliver på med en EU-moped modell sprillansny-antagligensnodd. Killen som styr mopeden kör på min väska lite och jag flyttar på väskan. Väskan som är modell blå sportbag med polisvapnet på. Naturligtvis uppmärksammar killen med mopeden min fina väska.

Han lutar sig från till sin kompis och viskar något och nickar åt mitt håll. Jag har ju naturligtvis full uppsikt på deras beteende och den andra killen tittar åt mitt håll. Jag kan inte låta bli att skratta inombords. Med stor sannolikhet är mopeden stulen och killen blev nu jättenervös. Kille nummer två tar några steg mot mig och lutar sig fram och frågar vad klockan är. Eftersom jag är så himla trevlig så talar jag ju självklart om vad klockan är. Men han nöjer sig inte med att bara ha frågat efter klockan.

"Är du i tjänst?" frågar han. Jag svarar snällt att jag inte är i tjänst. Det tyckte han var bra. Han fortsätter att fråga lite om mitt jobb, men jag försöker säga att jag inte alls jobbar, men se han har ju varit med länge och ser att jag ljuger. Han tror av någon anledning att jag jobbar på span. Men jag säger att jag snart ska börja på skolan. Nåja, han godtar väl det faktumet att jag inte är polis utan snarare en student. Då byter han samtalsämne och undrar vart jag köpt mina solglasögon och vad de kostade. Han vill gärna byta sina mot mina, men icke! Mina är ju en present :)

Bla bla bla, nog tjatat. Det kommer fram en äldre herre och frågar vem det är som äger mopeden. Killen jag pratar med säger att det inte är hans, och att killen som står med den är från mongoliet och han kan inte hans språk och han har aldrig sett honom förut. Ja tjena! Det var ju en väldigt bra sammanhängande berättelse. För att bara ha träffat någon på perrongen och hjälpt honom på med en moped visste han väldigt mycket om hans ursprung. Han såg för övrigt inte ett dugg ut som en mongol. Herren insisterar på att de inte får ha motorfordon på tåget då det utgör en brandfara. Men killen med mopeden säger inget och killen jag pratat med fortsätter hävda att han inte känner killen. Jag säger ingenting alls.

Sen är jag framme i Väsby och kliver av. Dessvärre var det busstrejk så jag fick gå med alla grejer hem. Nåja det var en händelserik liten resa och en sak lärde jag mig (tror jag). Titta inte på buset genom solglasögon, utan låt dem se dina ögon. Får vi se om skolan lär mig nåt annat! :)