Dagens Metro - pappersupplagen.

"Kvinnorna tar sig in i piketstyrkan" - första sidan.
"Nu ska kvinnorna ta sig in i polispiketen" - andra sidan.

Jag ska börja med att säga att jag absolut inte har något emot jämställdhet inom polisen, eller att kvinnor börjar i piketstyrkan. Det här kommer att handla om något helt annat, fast ändå kvinnor i piketen.

Det här handlar snarare om Carin Götblads uttalande iartikeln. "I dag är det väldigt få saker vi löser med råstyrka. Det gjorde vi för tio år sedan. Nu löser vi svåra situationer genom förhandlingar. Vi måste tänka smart." Hon syftar på de fysiska kraven för att komma med i piketen. Hon anser att kraven är för höga.

Men vad vill vi egentligen ha för insatsstyrka? Jag skulle aldrig drömma om att ens försöka komma in i piketen, jag är för svag. Det handlar ju om extrema uppgifter som kräver sin styrka, både fysiskt och mentalt.

Den här debatten om fysiska krav står mig upp i halsen. Jag tycker inte att det ska vara olika krav för män och kvinnor. Själv har jag kämpat i flera år för att komma där jag är nu. Från sticka till pinne. Jag har fortfarande långt att gå innan jag anser mig ha en fysik som passar en polis. Som det är nu så skulle jag inte klara mig så bra i en utsatt situation. Vill jag komma in i piketen måste jag hårdträna. Och då menar jag maximal hårdträning, säkert i tre-fyra år.

Det kan faktiskt en kvinna också göra! Vill man så kan man.

Tycker du att piketen ska sänka sina fysiska krav så att fler kvinnor har möjlighet att komma in?



Piketen förhandlar i en komplicerad situation...