Det lär inte ha undgått någon i det vuxna samhället att Arbetsförmedlingen tycker om att tvinga folk att ta jobb de inte är kvalificerade att ta, kanske överkvalificerade att ta eller vilken tokig anledning som helst. DN.se, SvD.se och aftonbladet.se skriver alla om arbetslösa som inte söker, eller avvisar erbjudna jobb. I vissa fall kan jag tycka att det är helt befogat att avvisa ett erbjudande eller inte söka.
 

Kan ta mig själv som exempel. Jag "tvingades" att ta ett jobb jag inte ville ha. Min närmsta krets varnade mig, men jag var positiv som alltid och trodde på det, att det skulle vara lätt som en plätt. Men att vara hemförsäljare, dörrknackare, nasare, det var ingen dans på rosor. Visst jag fick en massa nya erfarenheter, och drog lärdom. Men det var en tuff tid. En ond cirkel som inte gick att bryta. Hur mycket man än jobbade fanns det alltid mer jobb att göra. Gick det dåligt tjänade jag inga pengar, men fick lägga ner samma arbetstid. Nej, provisionslön, det går jag aldrig på igen. Löftet om snabba och stora pengar går jag inte på igen.
 

Man ska bli tvingad att vara aktiv på arbetsmarknaden, söka jobb man är kvalificerad att ta. Med kvalificerad menar jag inte bara kunskapsmässigt, utan även kvalificerad som person. Att tvingas bryta upp med sitt tidigare liv och flytta till annan ort kan verka hårt, och kan i sämsta fall driva en människa till psykisk ohälsa. Ett sådant beslut ska komma frivilligt och inte tvångsmässigt.
 

För att ta ett exempel, kanske lite extremt men ändå verkligt. En arbetslös kvinna som tvingas att söka jobb som strippa på en av stans sliskigaste krogar, annars får hon ingen a-kassa. Kan ju faktiskt hända.

Vad anser du, är kraven från myndigheterna för stränga?