Ja nu kommer första delen i min artikelserie "Jag - Polisen". Den första artikeln handlar om varför jag valt att bli Polis.
 

Anledningarna är egentligen många. Det finns för mycket brottslighet och jag vill vara en del av bekämpningen. Jag vill kämpa aktivt ute på gator och torg med att få bort kriminaliteten. Det som ligger mig varmast om hjärtat är den kriminalitet som drabbar oss vanliga, den så kallade vardagsbrottsligheten. Det kan vara allt från inbrott i bostad, inbrott i bil till att bli misshandlad på vägen hem från krogen. Nu var detta bara ett axplock, men jag kan inte lista precis allt.

Den här typen av brottslighet är sådant som kan drabba vem som helst, och alla blir vi påverkade av det. Att då vara den som förhindrar och löser brotten får mig att känna att jag gör något värdefullt. Det är viktigt att känna att jag gör något värdefullt, så jag inte slänger bort mitt liv på något jag inte vill göra. Jag gör redan nu något värdefullt i den organisation jag vill stanna i resten av mitt yrkesverksamma liv. Men det går att göra mer.

Det behövs mer synliga poliser, och det är det jag vill vara. En synlig Polis. Men det finns så mycket man kan jobba med, eller mot, så vad jag gör efter tio år det vet man aldrig. Att vara Polis innebär att man har ett mångfacetterat arbete där ingen dag är den andra lik och man lär aldrig få tråkigt. Det är svårt att säga annat än att jag känner att det är mitt kall att arbeta som Polis. Jag kan motivera det på många olika sätt, men det blir ändå samma sak. Att vara Polis handlar om att hjälpa utsatta människor. Men det är väl det som är den största klyschan av alla - Hjälpa människor.

Vad mer kan jag säga? Det här är ett kall, och jag tänker kämpa hårt för att nå mina mål!