Ja jisses, ett riktigt I-landsproblem i dagens samhälle. Att inte vara nöjd med sig själv är väl en av de största folksjukdomarna vi har. Aldrig förr har väl så många lidit så, bara för att man inte är nöjd med sitt utseende, sin egen kropp eller sin egen intellektuella förmåga. Många kämpar sig även sjuka till att uppnå ett ideal som egentligen inte finns.

På jobbet försöker vi prestera mer än nödvändigt, för att imponera på både chefer och kollegor. I skolor är det ännu värre. Där handlar det om mer ytliga saker som utseende, kläder och popularitet. Men populariteten är återkommande vart man än kommer. Alla vill vi väl vara populära? Ingen vill bli nedvärderad, eller oroa sig för att ens kollegor snackar skit om en så fort man lämnar rummet.

Vi skapar ett sjukligt ideal, som vi sällan uppnår. Hur mycket vi än stajlar oss, tränar och smilar når vi inte målet. För när vi väl nått dit vi vill, så är idealet något helt annat.

Många tror att killar inte får komplex lika lätt och lika mycket som tjejer. Men det får de. Skillnaden är väl att vi inte visar det lika mycket, vi gnäller inte lika mycket och vi skiter lite mer i det. Men självklart vill vi vara lika sexiga, välsvarvade och framgångsrika som killarna i kalsongreklamerna och killarna i skvallerblaskorna. Någon skrev någon gång i någon tidning en krönika. I denna krönika påstods att killar inte bryr sig när de ser en kille ligga och fläka sin solbrända tvättbrädemage med ett par Björn Borg kallingar, och att sådan reklam därför inte är sexistisk eller diskriminerande.
 

Va!? Inte faan bryr man sig om kallingarna. Man kollar på magen, suckar och tänker "jaha, är det så jag ska se ut för att vara attraktiv för kvinnorna?". Senare på kvällen står man där med bar överkropp framför spegeln och nedvärderar sig själv. Antingen är man för tjock, för smal eller av någon annan onämnbar form. Själv tycker jag att det ser lite hyfsat ut, åtminstone tills jag spänner mina magmuskler. Då får jag värsta kvinnoformen Allan! Midjan blir som en fotomodells. Med andra ord inte alls spännande.
 

Men men, min stortid är inte över än. Jag har fortfarande många timmar framför mig i gymmet. Där kan jag sakta men säkert forma den gudalika marmorstatyliknande kropp jag alltid velat ha. Hoppas bara det inte tar allt för lång tid. Det är ju nu jag vill ha den!