Idag har jag tagit ytterligare ett steg mot framtiden. De fysiska testerna till polishögskolan är nu avklarade. Nu väntar jag bara besked att få komma vidare till nästa del i processen.

Igår anlände vi vid 17-tiden till Scandic Hotell i Falun. VI checkade in och fick rum 1207 tilldelat oss. Det var på högsta våningen så vi hade en rejäl utsikt. Vi åkte till stan och käkade pizza, på samma pizzeria som för nästan exakt ett år sedan när Carro gjorde testerna. VI återvände till hotellet och tog badkläderna och gick ner till poolen för att simma lite.

Poolen var inte direkt stor så det blev en hel del längder. Jag övade mer på att göra "hela havet stormar" än simma tror jag =) Eftersom poolen var så liten blev det väldigt mycket vågor när jag övningsdykte. Efter att vi simmat och livräddat lite satte vi oss i bastun. Det var precis vad jag behövde.

Imorse var jag frusen, kall och nervös. När vi kom till hallen var det incheckning och tilldelning ett nummer. Jag bar röd väst med nummer 129. Snabbt in och byta om och sen ut i hallen. Samling med presentation av rekryterarna och uppdelning i löpheat. Jag ställde mig i gruppen som trodde de skulle komma i mål på ca 9.20. Pang och iväg, jag gick ut bra i starten och höll ett jämt tempo hela vägen. Det var tungt, riktigt tungt och jag fick en metallisk smak i munnen efter ett tag. Jag kom i mål på 9.15 ungefär och kunde fortfarande stå upp.

Det var många som var slutkörda när de kom i mål. De la sig vid sidan om banan och pusta och frusta. Mitt mål var att komma i mål och fortfarande ha ork att stå upp. Jag klarade mitt mål! Det var en kille som sa till mig senare att jag inte såg direkt trött efteråt. Men jag var sliten. Halsen knöt sig för mig när jag andades. Jag kunde knappt ta ett djupt andetag utan att börja hosta. Det kändes inte alls bra.

Nästa "gren" var Harres. Ett koordinationstest där man ska göra kullerbytta, hoppa och ducka. Jag tog det väldigt lungt, ingen stress. Fick väl ingen jättebra tid, men jag kände att det var bättre att lyckas helt än stressa och råka misslyckas. Dockan var inte heller några problem. Lyfte den, släpade den och pratade med rekryteraren samtidigt.

Två av rekryterarna kände igen mig från jobbet, vilket var trevligt. Kul att morsa lite på gubbarna =) Ryktet om "Kronobergaren" spred sig som en löpeld bland de andra rekryterarna. Inte helt fel måste jag få säga. Carro tog två bilder på mig, när jag släpade docken. En ska jag väl kunna lägga upp här, men det blir när jag får den av henne.