Inatt sov jag gott. Vaknade och var lite törstig så jag drack lite vatten. Smart som jag är har jag ett glas vatten vid sängen så jag slipper kravla mig upp ur sängen bara för att få lite vätska i mig. Ställer ifrån mig glaset och tänker "skönt, det är nån timme kvar innan klockan ringer". Då, direkt efter att tanken gått ur huvudet, kommer det ett svagt sken ifrån sängbordet.

Det var dags att gå upp. Jag sätter mig upp i sängen och en ny tankte dyker upp i huvudet. "Skit också, jag har ont i halsen." Det var jag tydligen inte ensam om.. Carro vräker sig över på min sida och lägger handen på mitt ben och gnäller över att hon har ont i halsen. "Jag tänkte precis säga samma sak", säger jag..

Det här är inte sant! Igår förbannade jag två damer på jobbet för att dom var på jobbet överhuvudtaget. En snörvlade som ett litet förskolebarn och den andra kom från ett julfirande med vinterkräksjukan. "Må djävulen ta er om jag blir sjuk till nästa vecka!" informerade jag dom vänligt men bestämt.

Idag är en av dom hemma och är sjuk, Anders är också krasslig. Vad ska det bli av det här? Det är sju dagar kvar till fystesterna i Falun, och jag måste konditionsträna järnet. Redan igår hade kroppen tagit avstånd till allt vad fysisk aktivitet heter, eftersom jag inte ens orkade ta mig för att springa de två kilometrarna jag måste klara på max 9 minuter och 30 sekunder. Jag var slutkörd efter en kilometer igår. Klockan 10:00 idag går jag ner till löpbandet och tänker springa ifrån det onda i halsen.


Rhinoviruset, det som orsakar förkylningar                  Rhinoviruset som gosedjur