För några dagar sedan var jag och Carro inne på apoteket i Arninge. På väg ut hittar vi små lappar med information om organdonation. Utan att tveka tar vi en varsin lapp. Jag har vetat sedan länge att jag vill donera mina organ när jag dör, så jag fyllde i donationskortet så fort jag kom hem (det låter mycket bättre om jag skriver att jag gjorde det direkt när jag kom hem, istället för att skriva sanningen att det dröjde två dagar innan jag fyllde i det).

Först nu läste jag informationen som följde med. Okej, okej! Skummade igenom då. Hursomhelst hittade jag via informationen till sidan www.livsviktigt.se, där man kan fylla i och skicka direkt till organregistret. Så jag gjorde det också. Det känns på något sätt som att man gör något viktigt när man tar ställning. Skulle någon ha nytta av mina organ när jag dör, så har jag ju dött en ärofylld död, en död som faktiskt inte var meningslös. Det enda de inte får ta av mig är mina hornhinnor. För det första har jag betalat 30 000 kronor för att dom ska vara där de är, och för det andra är det nog ingen som vill ha mina begagnade söndersydda hornhinnor ;)

Jag laddade även hem "Vita arkivet" från Fonus sida. Nåt jag pratat om att göra länge, men aldrig kommit till skott. Så nu har jag ägnat en liten stund åt att fylla i den också. Ja det gäller att vara förberedd liksom.

Nu ska jag sortera strumpor, och därefter plugga. Det ena roligare än det andra.