Det finns så mycket skit jag kan skriva om. Så mycket som händer som man bara vill skriva om. Men jag har ingen lust. Det blir för mycket ibland helt enkelt. Man undrar vart vi är på väg. Ibland allt elände så är det tur att vi har våra små ljusglimtar att hålla oss kvar vid, som hjälper oss att hålla hoppet uppe. Nånstans där ute finns godheten kvar.

Lovar att jag drabbats av höstdepression eller nåt. Tycker inte om när det är mörkt och kallt. Jag vill ha det ljust och varmt. Varför kan inte allt bli som jag vill? Jag vill ha fred på jorden, lycka och välgång till alla. Hur svårt kan det vara?

Man blir nästan lite melankolisk. Det finns så mycket att ta tag i att man inte orkar något. Har massor att ta tag i på jobbet, men jag orkar inte. Jag gör de vanliga sysslorna, men inte extra-sysslorna. Känner inte för det helt enkelt. Det är för mycket extra som ska göras. Nåja jag gör det lite pö om pö. Men inte så flitigt som jag borde, eller som jag gjorde i början.

Stämningen på jobbet är väl inte den bästa heller. Inte så bra som jag trodde från början. Har även märkt att jag sitter och spänner mig. Håller upp axlarna på ett vis som inte är bra. Jag får ont. Blir spänd.

Nej vet ni vad! Dags att rycka upp sig och sprida lite glädje! =)
Bort med sittande regering, släng ut några bra lagändringar, ge bostäder åt de hemlösa och sänk inkomstskatten! Sen är jag riktigt, riktigt glad!