Jag var på första firmafesten med Bauhaus igår. Det bjöds på riktigt god mat i form av en buffé, välkomstdrink med jordgubbe och två dricka till maten. Till maten bjöds det även på underhållning i form av två skönsjungade kvinnor. Först ut med en drös Bond-låtar.

Kvällen fortsatte med dans och musik. Och för mig lite dricka. Straxt innan midnatt gick jag till tunnelbanan för att ta mig hem. Väl på pendeln slår jag mig ner bredvid en medresenär. Det visar sig att medresenären är väldigt överförfriskad, och några år under myndighetsgränsen.

När hon börjar somna över oss andra resenärer, efter ett virrigt telefonsamtal med någon Tommy om att hon var på väg till Årsta (dock var tåget på väg till Märsta), så började vi andra bli lite smått oroliga över denna unga flicka. Jag kände ju att nu är det dags att agera. Jag försökte ta reda på vart hon var på väg, hur gammal hon var och vad hon hade för hemtelefonnummer.

Hon var inte samarbetsvillig. När hon tappade telefonen efter att ha somnat ett par gånger tog jag den och gick igenom adressboken. Jag hittar en "Pappa" och ringer. Dock hade "Pappa" inte på mobilen. Nu vaknar hon och vill ha tillbaka mobilen, fortfarande lite osamarbetsvillig.

Under tiden hinner det komma in ytterligare ett gäng med unga tjejer, punkare till stilen. En av dom mår riktigt dåligt, lutar sig mot dörrarna och kräks. Alla vi medresenärer sitter och skakar på huvudet och tycker att dom är äckliga. Efter en stund är det dags för gängflicka nummer två att kräkas. Den här gången på dörrarna på andra sidan.

Nu orkar jag inte sitta tyst längre. Jag vänder mig om och säger "Nu får ni faan ta och torka upp efter er!". Jag hade i och för sig inte väntat mig något klyftigt svar, eller att dom skulle torka upp. Jag får helt sonika svaret "Det är Iron Maiden att kräkas", sen mumlar dom vidare medans jag vänder mig om igen. Dom går av en station senare utan att ha torkat upp.

Den stackars fulla, trötta flickan bredvid mig har avslöjat att hon bor i Upplands Väsby och jag tycks ha fått ansvaret av mina medpassagerare att ta hand om henne. Sagt och gjort, jag ser till att hon går av i Väsby. Hon är lite motvillig mot allt, och sätter sig på perrongen. En annan grupp med tjejer i ungefär samma ålder, tro det eller ej men dom här är nyktra, kommer fram och tycker synd om henne. Dom är säkert mest oroliga för att jag ska röva bort henne och göra nåt dumt med henne misstänker jag.

Hursomhelst, jag talar om för tjejen att hon har två alternativ. Antingen ringer jag hennes föräldrar, eller så ringer jag snuten som får komma och skjutsa hem henne. Samtidigt så vinglar hon runt på perrongen så jag får hålla fast henne. Jag plockar upp mobilen och ringer. De andra tjejerna frågar om jag ringer snuten. Nää säger jag, jag ringer min flickvän som väntar på parkeringen. Då anser dom att jag är en reko kille som hjälper till och sen går dom.

Nu kommer räddningen. Som två rödklädda änglar dyker ordningsvakten upp. Jag drar med mig fyllbulten in där dom är och överlämnar henne och berättar hur läget ligger till. Samtidigt kommer min kära till undsättning. Dock lovade ordningsvakterna att ta hand om henne så att jag slipper. Jag är ändå väldigt nyfiken över hur det gick. Hoppas hon fick åka snutbil hem! =)

Nåja, jag gjorde en god gärning. Tänk om hon hade råkat ut för en mindre vänlig kille, eller vinglat ut på spåret. Hon förstod inte vilken farlig situation hon satt sig i. Synd att det finns så få människor som bryr sig om andra som är i en dålig situation.