Eller så kan man säga tvärtom, att skit = kärlek.

Nu undrar ni säkert vad jag menar.

Jag vet vart vägen till min kärastes hjärta går. Och det går rakt igenom/förbi, osv, hennes hästar. I helgen har jag skyfflat totalt fyra skottkärror hästskit. Och jag gör det för att jag vet att hon blir glad då. Det finns nog inget som gör henne gladare än att jag gör något åt hennes hästar eller fixar nåt med hästarna. Är hon glad så är jag glad.

Jag fattar dock inte hur hon orkar. Jag är helt slut i kroppen efter allt skyfflande. Shit alltså vilket "hästgöra" ^_^ (haha, nu var jag lite rolig). Men att stå där med mocka-jängen (ser ut som en större variant av potatisspade, sån där som finns i butikerna som man tar potatis med) är lite kul. Det ser faktiskt ut som om man plockar upp potatis. Mörka små runda hårda grejer liksom.

Nåja, nu ska jag gå och raka av mig håret på huvudet. Sen ska jag diska. Får se om jag hinner med att kolla igenom papprena inför medarbetarsamtalet jag ska ha på jobbet imorgon. Det märks.

Håll till godo med lite bilder på mitt hjärtas "små" hjärtan Agimus och Nariaat.