Var inne i city en sväng i dag. Bland annat för att leta studielitteratur till Kriminologikursen som startar imorgon. Som vanligt gick jag bet, och kommer hamna lite efter i läsandet. Förhoppningsvis får jag boken imorrn, och har då "bara" nio kapitel att läsa till på onsdag. Jag har nu lärt mig en läxa, och det är att vara lite förutseende och beställa böckerna i god tid, så jag slipper vara utan i början av en kurs.

Jag skulle aldrig ha hunnit med pendeltåget, även om jag hade sprungit. Det kom någon form av julig musik från entréplan på T-centralen. Okej, jag hade ju ändå en kvart på mig innan nästa pendel skulle gå så jag gick upp för att se vad det var. Har man tur så kanske det delas ut trisslotter, det har ju hänt förut liksom.




Minsann!!! Inga lotter här inte, men en massa SPEL! Ohh... EA har utställning med konsol- och PC-spel - hela veckan lång. Tjoho, kan det bli roligare? Självklart gick jag och kollade lite. Snackade med en av utställarna som tog sig an mig och startade igång Command & Conquer - Red Alert 3 åt mig. En klassiker. Bättre, snyggare och... Jag vill nog ha! Fast jag har ändå inte tid att spela det. Nåja, jag spenderade ett tag där, och fick sedan springa för att hinna med pendeltåget. Men det var värt språngmarschen.

Innan det var dags att ta nattbussen hem igår, passade jag och den "fulle" vännen, Emil, på att äta lite McDonalds. Jag var först inte direkt hungrig och stod och väntade en bit bort på att Emil skulle bli klar i kassan. Bakom Emil, i kön, stod en punkare, modellen yngre, med sedvanlig punkklädsel och punkfrisyr. Det han gjorde när han stod där är helt förkastligt. Han spottade på golvet.

Jag stod där och vred lite på mig. Jag kände att jag helt plötsligt blev hungrig. Visste ju inte riktigt när jag skulle komma hem, eller hur länge jag skulle vara utan mat, så jag gick helt sonika och ställde mig bakom punkaren. Han började småsnacka med ett gäng killar som stod bakom mig. Han såg väldigt osäker ut där han stod. Osäker i sig själv. Killarna frågade hur gammal han var, blott 15 svarade han.

Jag förstår inte hur föräldrar kan låta sina små barn vara ute mitt i centrala Stockholm klockan 03 på natten. Hur tänker de?

Hur som helst, så snackade de färdigt med varandra och det var nästan dags för punkaren att göra sin beställning. En person före honom i kön. Då gjorde han det igen - spottade på golvet. Den gången kunde jag inte låta det gå obemärkt förbi!

t00b: -"Spottar du på golvet hemma också?" Killen vände sig om och tittade lite förskräckt på mig.
Punkaren: -"Ja i mitt rum."
t: -"Vad säger mamma om det?" Killen bara tittade på mig. Vände sedan blicken mot golvet lite skamset.
t: -"Vad tror du killen som städar här tycker om det?" Jag bara haglade min ilska mot honom. Han tittade fortfarande skamset ner i golvet, men vände även sina skamsna ögon mot mig. Han säger fortfarande inget.
t: -"När du själv kommer att jobba här, vad skulle du tycka då om att städa bort spott från golvet?"
P: -"Jag tänkte inte på det. Förlåt." Han uppreppade "tänkte inte på det" en gång till.

Skamset drog han sin ena fot genom spottloskan, som för att torka upp den, men han smetade bara runt den. Jag var dock nöjd med att få trycka ner den lille skiten. Hoppas han tänker efter nästa gång ^_^

Det var tenta igår. Och efter tenta ska man festa, ni vet, fira att man gjort den. Sen får man väl fira om man klarat den också. Hur som helst, det blev en spännande kväll. Vi började hemma hos en klasskamrat på Kungsholmen. Som vanligt när folk blir fulla avslöjas hemligheter, och folk beter sig som de inte gör när de är nyktra.

Runt 23-tiden var det dags för utgång. Vi tog oss med buss, fortfarande på Kungsholmen tror jag, till ett snajdigt hak, med röda flådiga rep vid insläppet. Det var inte mycket kö, så vi slank fram till vakten lite smidigt. En klasskamrat drog fram sitt körkort och skojade lite med vakten och sa att han var 18. Det var ett misstag. Vakten gjorde då bedömningen att han var för full och fick inte komma in. Vi försökte med protester men det gick inget vidare så han fick lämna kön. Sen gav sig vakten på mig och sa att det är vårdad klädsel som gäller och pekade på en liten skylt, sen fick jag lämna kön jag med. Då gick vi ur kön alla som var kvar, som inte kommit in än.

En liten stund senare gjorde vi ett nytt försök. Jag stod längst fram, och hade till och med knäppt skortan för att se mer vårdad ut, men han påpekade igen att jag inte var vårdad. Anledningen var mina moderiktiga jeans som var slitna, lagade hål m.m. "Jaa det är mode, men det spelar ingen roll" tyckte vakten. Jag lyckades dock tjata till mig en plats inne på haket. Vår "fulle" vän som druckit för mycket vin fick fortfarande inte komma in, men vi andra fick det. Jag valde dock att gå med min fulle vän, som inte alls var för full.

Vi drog omkring på Götgatan en stund, innan vi började leta oss till T-centralen för att ta oss hem. Sista pendeln skulle gå 01:47, det hade jag minsann kollat upp innan jag åkte in till stan. Döm om vår förvåning när sista pendeln gick vid 01.20 och vi stod där handfallna och inte kunde ta oss hem. Det blev dock till att leta upp nattbussen för att ta sig hem. Jag läser dock fel på tabellen vilket gör att jag missar en buss hem. Klockan 03:45 sätter jag mig på bussen hem.

Det var ingen rolig hemfärd. Bussen stannade ju precis överallt, vilket gjorde att det tog lite mer än en timme att komma till Upplands Väsby. Jag hade hellre ingen aning om vart i Väsby den tänkte göra sitt sista stopp, eftersom slutstation var Runby i Upplands Väsby. Jag har ingen aning om vart det är, så jag passade på att hoppa av vid hållplatsen Norra Torget.

Norra Torget? Neeej det sa rösten inte alls det. Norra Berget snarare. Nu hade jag verkligen inte stor koll på vart jag var. Som tur är har jag lite lokalsinne och letade mig rätt. Halv sex på morgonen kan jag krypa ner i sköna sängen för att sova!

14.15 idag gick jag upp...

Det sunkiga haket



Min "ovårdade klädsel"



Närbild på mina moderiktiga jeans som togs för ovårdade

Satt vid frukosten och läste den lokala blaskan "Mitt i Upplands Väsby" som kom i tisdags. Bland notiserna hittade jag rubriken "Förening vill sortera papper". Det lät ju väldigt intressant så jag var tvungen att läsa den. I korthet, Hembygdsföreningen söker bidrag på 250 000 kronor för att anställa en expert som ska sortera och inventera föreningens samlingar. Samlingar av en mängd handlingar och fotografier från 1700-talet och framåt.

Om kommunen skulle gå med på det här, undrar jag varför de inte kan skaffa mig ett boende istället.

Men till det jag tyckte var roligast...
Om hembygdsföreningen i Upplands Väsby har fotografier från 1700-talet är det en världssensation utan dess like! Tekniken för att framställa fotografier uppfanns nämligen på 1800-talet, så rent krasst finns det inte en möjlighet i världen att hembygdsföreningen skulle ha fotografier från 1700-talet. Fast det är kanske därför de behöver en expert?

Nu måste jag plugga!

Så, nu är bilen såld. Det var lite tungt, för jag gillade verkligen den bilen. Det var i särklass den bästa bilen jag haft. Den har blivit så väl omhändertagen i sommar också. Tack Nina för det =)

Det mest tragiska är att killen som köpte den snart kommer att skicka henne till skroten. Han skulle bara ha henne en kortare period innan han fick en ny firmabil, sen ska det skrotas.

Det var en fin bil och hon förtjänar att få en liten plats här.

Herregud, jag har inte varit med om maken! La upp bilen på blocket och det ringer folk som galningar! Den första killen säger 2000 och visst jag går med på det, och ska åka till en plats i Zinkensdamm. Innan jag hinner säga flaska ringer nästa kille och bjuder 5000, och herregud jag tackar ja! Sen ringer nästa kille och låter mer seriös än de andra.

Det var nästan skrämmande, alla ringde från skyddat nummer och uppgav mobilnummer som inte har något registrerat på sig på Eniro. När jag sen beslutat mig för vem jag ska sälja till ringer den första killen upp igen. Han mer eller mindre hotar mig och säger att min jul inte kommer bli rolig, för att jag inte vill sälja bilen till honom längre. Sen ringer den andra killen och säger att han åkt nu, och är på väg till stället vi kommit överrens om. Han blir besviken och lägger på en tusenlapp till och erbjuder alltså 6000 för min bil. Alla utom ett samtal har varit mer eller mindre väldigt skumma. Det har i alla fall slutat ringa nu, och med det undrar jag om de alla inte var i maskopi med varandra, för att på något vis få bilen...

Ja herregud, tacka vet jag småstäder! Snart ska jag åka in till Centralen och lämna min bil och få pengar. Annonsen är borttagen. Jag hoppas bara bilen står kvar och att "kompisen" som var i Väsby inte kommer hit och snor bilen, eller kommer hit och pucklar på mig. Shit alltså!

Kommer ni ihåg hur det var när ni var små och den första snön kom? Vilken glädje man upplevde och hur kul det var att vara ute och bygga snögubbar, göra snöänglar och ha snöbollskrig? Visst var det en härlig tid?

 Men nu jävlar fick sig ungarna en smärre utskällning när de kastade snöbollar på mitt fönster! Shit alltså... Jag satt i godan ro i sängen med datorn och hade precis rest mig upp för att gå och hämta en bok. PANG! Precis när jag gick förbi rutan, som för övrigt är precis bredvid sängen, så smäller det till. Någon rackarns unge som kastat en snöboll på min ruta. Naturligtvis lackade jag ur och klädde på mig för att gå ut och leta upp ligisterna.

Det var ett gäng grabbar i tolvårsåldern som höll på att krama snöbollar en bit bort. Jag gick dit och frågade om det var dem som kastat snö på fönstret. "Näää det har vi inte gjort...". Jag hade säkert fått underkänt i kommunikation här om det var en examination. Men jag försökte tänka på hur jag uppträdde. De sa att de kastade på tjejerna som var ett tiotal meter bort, men inte på några fönster. Självklart ifrågasatte jag det och sa "Är det säkert det?", men de nekade.

"Näää okej, men har ni sett om det var de som kastade då?"
"Nää de har varit där borta hela tiden..."
 "Okej och ni har varit här hela tiden... Alltså är det ni som kastat snö på mitt fönster?"
"Öhhm, alltså... vi kastade på deras fönster och då kom de ut och sa att vi skulle sluta... Men alltså vi känner dem!"
"Men ni har ju kastat på mitt fönster också! Oavsett om ni känner folk får ni inte kasta snö på rutorna, de kan ju gå sönder... Tänkte ni på det?"
"Näääääää...." "Nää.. Ni får kasta hur mycket ni vill på varandra, men inte på fönstrena, okej?"
"Aaaaa"
"Bra... Ha det så kul nu..."

Det roliga var att de faktiskt sa att de inte hållt på med snöbollar, men höll i en varsin snöboll. Jag bara tittade på deras nävar fulla med snö när de sa så. Nåja det är väl bara att vänja sig vid att uppfostra andras ungar. Igår vart jag för övrigt skrämd av en massa oljud när jag nästan skulle till att somna. Det är skitjobbigt att bli störd av smällar när man ligger och ska sova. Så nu fick det vara nog. Nästa gång gör jag samma sak!

Idag fick jag pengar av SL. Hela summan på 1350 kronor tillbaka. *yay*

Det snöar - inte lika kul.
Det är kallt ute - inte lika kul.

Det är mycket som inte är kul just nu. Tur att det kommer såna här små glimtar av kul i ens liv! :)

Tog mig för att städa idag. Det var ett bombnedslag i lägenheten verkligen. Grejer högt och lågt, damm överallt, och halva sängen belamrad med kläder och andra saker. När jag hittade en brun banan i sängen förstod jag att det var dags att städa.

Hur kan jag ha glömt en banan i sängen? Okej, inga snuskiga fantasier om bananer nu tack... Nu är det rätt så rent och fräscht här i lägenheten i alla fall. Jag behöver inte leka skeppsbrott för att ta mig någonstans längre.

Jag är däremot väldigt missnöjd över avsaknaden av eluttag i lägenheten.

Stod och väntade utanför Wayne's coffee på Kungsgatan. Skulle in och fika lite. Vid biografen stod Filip och Fredrik och var allmänt högljudda och spelade in något. Jag stod där allmänt oskyldig, med en ryggsäck på ryggen och tjuvlyssnade lite. De pratade på engelska, och utbryter helt plötsligt "he's got a backpack" och börjar sen gå åt mitt håll...

"Shit!" är det första jag tänker... Dra för f**n inte in mig i nåt här nu... Som tur var pratade de om något helt annat. Men tänk om... Nåja, det var de kändisarna...

Nu har jag inget mer skoj att berätta.

Herregud säger jag bara. Så mycket papper att fylla i för en fjuttig skada.

Två häften har jag fyllt i hittills, varav ett från Försäkringskassan. För att fylla i deras formulär behöver man nästan vara akademiker med svart bälte i professologi. Nu är lite ifyllt i alla fall. I morgon tar jag med det till läraren så får han kika. Men jag ska se till att träffa företagsläkaren först, och få ett utdrag ur min patientjournal.

Sen var det ju dags att anmäla till mitt eget försäkringsbolag. För tre år sedan sket jag i att anmäla en olycksskada till dem, och det var ju dumt så det låter vi bli med den här gången. Det var ytterligare ett formulär att fylla i...

Snälla, snälla, låt mig inte bli skadad mer! Jag orkar inte med allt pappersarbete...

Jag har så lätt att klaga på andras sätt att skriva. Svenskarna överlag, speciellt ungdomar, är riktigt usla på att skriva sitt modersmål. Det är särskrivningar, stavfel och andra grammatiska fel. Själv är jag ju helt perfekt! Eller?

Nej faktiskt inte. Nyss fick jag skämmas... Igen...

Första gången var när vi hade en skoluppgift att intervjua en person och göra en uppsats av det. Herregud vad jag blandade, och valde fel, tempusform. Ni vet - då, nu osv. Igår satt jag och fyllde i en skaderapport som ska till Kammarkollegiet, och imorse ställde jag mig och läste den. För det första hade jag blandat tempus, och för det andra har jag valt fel tempusform. Jag skrev i nu-form och så kan man ju inte göra.

Så idag blir det att gå och hämta en ny blankett eftersom jag skrev i bläck. Smart... Nej!

Jag är en av dem som totalvägrar att skaffa ett konto på Facebook. Frågan är hur länge det går att totalvägra. Måste folk lägga upp bilder man vill kika på just där? Det finns så många andra, bättre ställen man kan göra det på. Ställen där man inte behöver logga in för att kika.

Nästan alla jag känner har Facebook. Nästan alla lägger in bilder där. Hur länge ska jag kunna stå emot trycket?

Så här efter några dagars nedsatt rörelseförmåga kan jag bara konstatera att livet inte är lättare med endast en vänsterarm att använda sig av. Jag har hittat massa med saker som är avsevärt svårare att utföra:

Klä på sig
Tvätta sig
Torka sig
Borsta tänderna
Knäppa knappar
Äta
Öppna flaskor med skruvkork
Öppna konservburkar
Hålla i en väska samtidigt som jag ska visa upp pendelkortet

Ja listan kan göras lång. Nu väntar jag i alla fall på att läkaren på studenthälsovården ska kontakta mig så jag kan åka dit och få det här kollat på, och även göra någon form av skaderapport.

Tur att jag kan läsa i alla fall.

Jag åkte direkt från skolan till centralen för att ta bussen hem till Karlskoga. Som vanligt såg jag till att ha gott om tid på mig, för jag vet ju hur det brukar vara med tågen. I morse stod tåget still i Väsby bra länge innan vi fick kliva av igen och hoppa på ett nytt. Hur som helst, kom jag fram till centralen i god tid och kunde äta. Vanligtvis nu så är det någon form av reklamjippon mitt uppe i centralhallen, och det var det även den här dagen.

Det var bilmärket Skoda som hade ställt upp några av sina nya modeller för provsittning, och de hade så klart ett gäng med raska säljare på platsen. Jag gick förbi och satte mig vid en bänk för att äta min skräpmat. När jag väl hade ätit upp kände jag att det var dags att gå på toa. Det är ju bra att göra det innan man hoppar på en Swebus bus, för man vet ju inte om toaletten fungerar eller inte.

Däremot hade jag inga som helst pengar på mig efterrsom jag hade gett bort mina sista kontanter för att mätta en annan stackars tom mage. Hur ska jag nu lösa det här utan att behöva ta ut pengar och växla en massa. Jo, jag får en idé. Skoda hade ett litet smaskigt erbjudande. Provsitt och få en Tianlott. Tianlotter brukar ofta ge en vinst på just tio kronor, vilket var precis vad jag behövde för att uträtta mina ärenden.

Jag lunkar bort till bilarna och ser jätteintresserad ut och tittar på specifikationerna och petar och klämmer. Till sist sätter jag mig i förarsätet i en av bilarna och ser ännu mer intresserad ut. Där får jag sitta ganska länge innan det kommer en säljare och hejar på mig. Tro det eller ej, men jag njöt ändå av att sitta i bilen, för den var skön. Skoda är ett riktigt fint märke, väl värd den lilla nätta summan den kostar.

Jag är ju som sagt fortfarande väldigt intresserad och frågar om automatlåda, bränsleförbrukning och allt annat som kan tänkas vara intressant att veta. När jag fått informationen kliver jag ur, tackar för mig och står och väntar på att få min Tianlott. Jag uppträder dock som om jag inte hade den blekaste om att jag skulle få en lott för att sitta och glo i bilen. Han viker av och jag glor på en annan bil. Det dröjer dock inte länge innan han kommer tillbaka och ber mig fylla i en enkät. Gör jag det så ska jag få en Tianlott.

"Oohh!" utbrister jag förvånat. Trevligt, trevligt. Jag fyller i och får min lott och går därifrån. Dessvärre vinner jag inte ett skit, men kul var det så klart. Tänk om jag vunnit 250.000 kronor. Jag lovade i och för sig säljaren att jag skulle komma tillbaka och köpa en bil då, så det var kanske lika bra. Men en tia hade ju varit fint. Jag fick istället gå och plocka ut en hundralapp, växla den till småpengar och gå på toa.

Allt gick bra ändå, och nu sitter jag på bussen.


"Provsitt Skoda! Få en Tianlott." Det borde vara "Fyll i en enkät! Få en Tianlott."

Nu är det så dags att avsluta ICA-historien om den missvisande microvågsugnen.

Jag skrev ett mail till ICA's kundtjänst och beklagade mig över att jag inte kunnat få den micro som de lovat. För några dagar sen fick jag ett brev hemskickat där det stod att jag skulle gå till min ICA-butik och säga åt dem att beställa hem en micro med grill. Sagt och gjort, jag åkte dit innan skolan i förmiddags.

Men döm om min förvåning när jag kommer dit och ser att de har skaffat in den typen av micro jag vill ha. Snuvad på konfekten åker jag till skolan istället. Jag som hade tänkt att få vifta lite med brevet och kräva att de beställer hem det jag ska ha. Men det fanns en ny hake nu. Micron kostade 1095 kronor. Det vill jag ju inte betala.

Men men, jag la om taktiken och åkte dit efter att jag varit hemma efter skolan och flyttat lite pengar. Rycker tag i en kille och drar med honom till micron och säger att det där priset vill jag minsann inte betala, utan 595 tänker jag pröjsa. Han kilar iväg och hämtar ett ICA-blad för att se om det jag säger stämmer. Och det stämmer minsann. Nästan...

Det här är tydligen en micro som är snäppet bättre än den i bladet. Killen tar telefonen och ringer, sen springer han iväg. Tillbaka kommer han med chefen.Chefen har en telefonlur i ena näven, rusar mer eller mindre förbi och säger att jag kan ta den micron för 595. Kanon, tycker jag, och tar micron och går till kassan.

Väl i kassan säger jag att jag ska ha den för 595 och att hon ska ringa jouren. Hon gör så och knappar in rätt summa i kassan. Jag går därifrån med en fräsch micro som jag precis fixat 500 spänn rabatt på.

Är jag bra eller är jag bäst?



Min nya micro. Den har en effekt på 1000w och grillelement. Pling!

Ofta när man ser reklam, vare sig det är på TV, i en tidning eller på en stor reklampelare så brukar det finnas finstilt text längst ner i rutan. Den finstilta brukar ofta förtydliga att vi inte riktigt kan få det som reklamen just visat, eller något annat som ska göra att försäljaren klarar sig undan med en massa fula trick.

Volvo har just nu en exemplarisk modell på reklampelare runt om i landet. Titta bara på bilderna så får ni se.

Tack Zombie för den!

Kommentera gärna :)

Eftersom jag är så duktig så har jag precis beställt en present till mig själv. En ny skrivare, kopiator, scanner.

Kalasbra! Hoppas bara jag får mycket nytta av den.

Ni vet hur det känns, när telefonen väcker än på morgonen. Paniken man får av ljudet som skär genom märg och ben, och man helst av allt bara vill få tyst på oljudet. Den här gången tittade jag dock på displayen innan jag tryckte på en knapp. Det var någon som ringde. Och inte vem som helst.

Det var SL Kundtjänst. Mitt studentkort som jag tappade för drygt en månad sen har kommit tillrätta och jag får komma och hämta det på deras huvudkontor. Det nyinköpta kortet återlöses och jag får pengar tillbaka. Hur mycket är inte sagt, men det märks väl.

Så efter skolan tog jag mig tiden att åka till Stadshagen och letade upp SL's huvudkontor. Där får jag tillbaka mitt gamla kort och lämnar in det nya. Tydligen så var det en kontrollant som haffat en kille igår med mitt kort. På pendeltåget i Märsta. För en gångs skull har SL's kontrollanter varit till nytta och deras jobb gett utdelning. Aldrig mer ska jag gnälla på SL's kontrollanter (men man ska aldrig säga aldrig).

En sak dock som förbryllade mig, det var att protokollet som kontrollanten skrivit var sekretessbelagt. Om vi ändå gått igenom sekretessen mer i skolan! För på väg därifrån började jag fundera på vilka grunder den var sekretessbelagd. Någon som vet?

Tack SL-kontrollanten som haffade mitt kort!